Att vårda en grav är att vörda livet

- Att vara rädd för döden är för mig att vara rädd för livet. Jag tycker att vi ska tänka på döden även när vi är mitt i livet.

I paradiset tänker sig Peter Ødegaard att han ska möta de människor han älskat och föra långa samtal med dem liggandes i färgglada hängmattor. Foto: MATZ GLIMHED

I paradiset tänker sig Peter Ødegaard att han ska möta de människor han älskat och föra långa samtal med dem liggandes i färgglada hängmattor. Foto: MATZ GLIMHED

Foto: Fotograf saknas!

Älvsjö2006-10-09 04:00
I sitt arbete som blomsterbindare möter Peter Ødegaard människor i både sorg och glädje. Ända sedan han var liten har döden funnits med i hans liv. Hans farfar dog när han var två år och Peter Ødegaard brukade ofta promenera på kyrkogården med sin farmor. De hade blommor med sig till graven och pratstunderna med farmodern blev viktiga.
- Vid våra samtal runt farfars grav lärde jag mig att det vi älskar och håller kärt bär vi inom oss hela tiden.
Genom farmodern upptäckte Peter Ødegaard skönheten och lärde sig att njuta av små saker. Ritualerna kring graven var viktiga. Och är det fortfarande. Liksom samtalet kring döden.

Drömmar om begravning
- Jag önskar att det vore lika naturligt att ha drömmar kring sin egen begravning som kring sitt bröllop.
Samtalen inför döden är viktiga. Genom att behålla sin barnatro kan Peter Ødegaard lättare hantera andras sorg. Hans grundtrygghet vilar i tron på återföreningen.
Han tror på paradiset i kristen bemärkelse. När han dör kommer han träffa sina mor- och farföräldrar igen. Innan de slutligen får vila har de mycket att prata om.
- Jag tänker mig att vi ska ligga i våra hängmattor i paradiset och föra långa samtal, säger han.
Årstidens blommor är viktiga för honom. Han är född på våren och vårens blommor betyder extra mycket för honom. Skulle han dö på våren vill han att det ska finnas vårblommor på hans dödsbädd.
I boken Frid och Fröjd, som kom ut i våras, har Pe ter Ødegaard beskrivit sitt förhållande till livet och döden. Och till blommorna. Han har alltid plockat blommor och förstod tidigt att blommor var en väg till människors hjärtan. Till familjefester plockade han små buketter till varje gäst efter hur han uppfattade dem.

Blomsterfamilj
Peter Ødegaard är uppvuxen i en blomsterfamilj. Båda hans föräldrar är blomsterbindare och fadern är även trädgårdsmästare.
Av sina morföräldrar lärde han sig att binda kransar med andra material än ståltråd. Av äppelträdets vattenskott gjorde ringen som lindades med mossa eller ängsgräs runt den. Av mormodern lärde han sig att binda kransarna med bomullsgarn eller lingarner, av morfadern med tjockare jutesnöre.
- För mig är kransen något mer än en bukett. Den är symbolen för ett slutet allt, för generositet, tid och tankar. Det tar tid att göra en krans och i den kan man väva in sina tankar. Alla livets ritualer kan speglas i en krans. Kransen är en evighetssymbol. Det går att binda in själva livet i en krans.
Numera betyder de oansenliga blommorna mer för Peter Ødegaard än tjusiga skrytblommor. Han tycker om vildformer av vallmo, tulpaner och vita narcisser.
- Vallmon är en ursprungsblomma som inte kan tuktas. Sätter man den i en vas dör den direkt.
Vallmon tar plats, det är en blomma att berätta sagor om. Och den kommer igen, precis som livet självt kommer igen varje vår.
Han har bytt ut de pampiga blomsteruppsättningarna han tidigare gjorde mot enkla meditationsbuketter som speglar behovet av stillhet.
Peter Ødegaard samlar saker, dofter, samtal och minnen i sin livskista. Livskistan är något som rymmer det man bär med sig genom livet. Själv har han både en fysisk livskista och en mer andlig sådan. Doften av rökelse, myrten eller mimosa förknippar han med de resor han gjorde med sin farmor till platser kring Medelhavet. Minnena ger honom styrka.
- Det är olika vad vi behöver för att må bra. Men pågående processer och ouppklarade konflikter lägger jag inte i min kista. Däri ska det vara frid.

Inspiration från naturen
Han hämtar kraft i naturen och i sitt arbete med blommorna.
De har blivit hans verktyg. Han skapar scenografi med växter, bygger sin värld med blommor oavsett om det handlar om bröllop eller begravningar.
Han hämtar inspiration från naturen men även från konstnärer som Matisse och Frida Kahlo, från författare som H C Andersen och Karen Blixen. Arts- and Craftrörelsen i England har också påverkat honom.
De intresserade sig för konstarter som dans, mode och teater, hämtade ideal i grekiska mytologi och längtade efter att bli ett med naturen.
Litteraturen var viktig. En konstnär kunde samtidigt vara målare, keramiker, författare och formgivare. Korsbefruktningen gav nya tankar, ny inspiration och öppnade nya vägar. Och så är det även för Peter Ødegaard.
Peter Ødegaard har gjort flera utställningar kring Den eviga trädgården, bland annat på den årliga trädgårdsmässan i Älvsjö. I år skapade han utställningen Frid och Fröjd, som ett komplement till boken med samma namn.
Tyngdpunkten i den utställningen låg mer på livet än på döden. De tidigare utställningarna skapade en massa frågor hos besökarna och många tyckte de var för konstiga.
- Den här utställningen är mer min tolkning av livet och döden och mitt förhållningssätt till jorden, sade han. Även om den är mer inriktad på livet tror jag att många människor kommer att tänka på döden efteråt.
En artikelserie i tre delar.
Del 1.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om