Ljusfestivalen har blivit en del av Norrköping mitt i årets mörkaste tid på vägen mot jul och ett nytt år. Konstverk från när och fjärran lyser upp staden och skapar både en närhet och värme för tredje året.
Samarbetet med Amsterdam har skapat en ny tradition.
Samarbetet öppnade också vägen till världen för Amsterdam Light Festival.
En dag ringde telefonen hos Paul Swieringa, som är partnership manager på den nederländska ljusfestivalen, på hans kontor på Rapenburgerstraat 123 i Amsterdam. Det var december 2014.
– Samtalet var från Norrköping. De skulle komma med åtta personer och ville ha en guidad tur genom ljusfestivalen på våra kanaler. Jag var säker på att det bara handlade om en gratistur, säger Paul.
Det var inte så.– Från det första ögonblicket de klev in här och började ställa frågor förstod jag att de faktiskt menade allvar och ville ta festivalen till Norrköping. Vi hann knappt åka klart förrän mina tankar började snurra rejält. Vi hade inte gjort något utanför Amsterdam och plötsligt skulle jag åka till den lilla staden i östra Sverige. Jag hade aldrig hört talas om Norrköping.
Han tog snabbt kontakt med sina kollegor inom teknik, produktion och ekonomi på kontoret och började skissa på en ljusfestival på export.
– I Amsterdam har vi koll på precis varje litet eluttag i hela city. Vi kan Amsterdam, men Norrköping var en helt ny miljö. Vi åkte dit...
...och?– Vi blev alldeles tagna av staden och dess möjligheter. Vattenfallet i Industrilandskapet tog andan ur oss. Du ser inte det i många städer i världen, säger Paul.
Det regnade och var svidande kallt under deras första dag i Norrköping.
– ...men jag minns hur vänliga alla var överallt. De serverade te, kaffe och godis och ville verkligen skapa en framtid med oss.
Delegationen vände hem till Amsterdam och lyckades övertyga resten av kontoret om en ljusfestival på export.
– Det var inte alldeles glasklart från början, men Norrköping visade att det gick. Vi kommer alltid vara tacksamma mot staden för det.
I dag finns ljusfestivalen i Toronto, Hong Kong, London och Montreal – och fler städer är på väg in.
– Allt började i Norrköping. Vi har ett gentlemen´s agreement mellan oss. Norrköping har rätt att välja först bland våra konstverk varje år och är exklusiv i sin region. Vi kommer inte samarbeta med någon annan stad i närheten av Norrköping.
Amsterdams kanaler och klassiska båtturer har alltid lockat miljontals turister under sommarhalvåret, men när mörkret föll på så stod båtarna kvar i sina hamnar.
– Det hände inte så mycket här då. London och Paris har alltid sin shopping. Varje tysk stad har sin julmarknad, men vi saknade något. Vi skapade en julkanalsparad genom staden, där vi hade körsång på flera av broarna och ramade in känslan med ljus. Det var inte tillräckligt.
De sökte och hittade en kombination av ljus, vatten och historia.
På bara några år ökade turisterna från 300 000 till en miljon och plötsligt tog Amsterdam plats på kartan med ett helt nytt koncept, som engagerar artister och konstnärer över hela världen. Inför årets ljusfestival, den sjätte i ordningen, fick kontoret in över 900 förslag på nya verk.
– Det är galet. Vi bjuder in alla via vårt nätverk, som vi har över hela världen. Varje förslag får inte vara längre än två A-sidor och måste ge oss en bild av teknik, produktion och kostnad.
En internationell jury flygs in till Amsterdam.
– Den är en av de bästa i världen. När de, till slut, valt ut de aktuella verken står vi för hela kostnaden – från köp till material. Allt. Det är ett spännande koncept, men också krävande.
I år har man 21 konstverk längs kanalerna och 14 på en ljuspromenad.
Att låta ljusfestivalen gå på export har öppnat en helt ny marknad för konstnärerna också.
– Det har varit svårt för konstnärerna att hitta en andra plats för sina verk. Ibland hamnade de på ett lager någonstans eller också, ännu värre, så plockades de ner och man behöll bara det mest värdefulla. Resten kastades.
Så kom Norrköping in i bilden?– Precis, säger Paul och ler.
– I dag tar vi hand om konstverken och försöker få de att leva några år till. En konstnär vill inte gärna hålla på med en massa pappersarbete som transport, försäkringar och tull utan vi fixar allt så kan våra konstnärer fortsätta göra ny konst. De tjänar ju också lite mer pengar varje gång de får ställa ut i en ny stad.
Paul Swieringa tittar plötsligt på klockan och ut över kontoret.
– Är vi klara?, frågar han.
– Vi får besök från Kina alldeles strax. De är på väg in hit och vill veta mera.
Ett annat Peking var dock först.