På safari i skärgården

Det ligger en spänd förväntan i luften när vi samlas längst ut på kajen i Arkösund. Ryggsäckar är fyllda av matsäck, kikarna hänger om halsen och en och annan har en fågelbok i byxfickan. Filip Kjellberg kommer gående med sin farfar Erik Kjellberg. Filip har nyss fyllt åtta och har fått safarin i födelsedagspresent. - Jag hoppas att jag får se sälar, kanske en havsörn och coola djur, säger han förhoppningsfullt.Och det kanske han får göra. Säl- och fågelsafarin i Arkösund, som ordnas av Tekniska kontoret i Norrköpings kommun, ska ta oss ut till ytterkanten av skärgården och sälskyddsområdet. Vi ska vara borta hela dagen. Så styr skepparen Kalle Bergström skutan Ida ut mot skärgården. Ett förväntansfullt sorl sprider sig bland de 40-talet passagerare som sitter på bänkar ombord. Det är inte konstigt. Enligt Kalle Bergström har vi nämligen stora chanser att få se säl. - Det har varit blåsigt nu i några dagar så det är väl inte helt fel. De samlar ihop sig efter storm, säger han. Ingen sälgaranti
Filip har redan tagit upp sin kikare och spanar ut över vattnet. Plötsligt tränger en högtalarröst igenom vågbruset.- Lite längre fram ska vi gå i land på ett skär i passagen i sälområdet och hoppas att de ska ligga där. Förra året låg de lite längre bort, men då kunde vi se dem i tubkikare, säger Therese Andersén, en av våra naturguider under dagen. Hon förklarar att safarin inte har någon sälgaranti men att de haft tur de senaste gångerna. - Det hänger på vädret. När det är soligt och fint lägger de sig på klipporna och solar. De är ofta väldigt nyfikna, framför allt de yngre. De hör motorljudet och ibland kommer de väldigt nära. Ibland undrar man vem som tittar på vem, säger hon. Miljögifter och hård jakt har tidigare slagit hårt mot sälbeståndet. På åttiotalet var gråsälen nästintill utrotningshotad. Men nu har utvecklingen vänt och antalet sälar ökar sakta. - Nu har vi runt 25 000-30 000 sälar i Östersjön igen, men det är ändå inte så höga siffror som i början på 1900-talet, säger Therese.Solande sälar
Sen händer allt på en gång. Guiden Per Eriksson har upptäckt sälarna. Alla besökare reser sig upp, kikare lyfts i ögonhöjd och nyfikna "var?", "får jag se?", "oj", sprider sig på båten. Filip Kjellberg har ställt sig på en bänk och spanar febrilt. - Man ser dem inte så bra, men man ser att det är sälar där. Det är väldigt coolt!, utbrister han upphetsat. Farfar Erik som står bredvid är minst lika uppspelt.- Det är jättemånga. Vill du låna en kikare? frågar han och räcker mig sin. Och där ute på ett skär ligger fullt av silverglittrande spolformade sälar och solar sig. Ett nyfiket sälhuvud tittar upp och betraktar mig tillbaka.- Om ni tittar till höger ser ni en havsörn, ropar Per och alla passagerarna byter hastigt riktning med sina kikare.- Tänk om han lyfter, det vore läckert, hinner farfar Erik precis säga innan guiden Per annonserar att vi också kan se mängder av ejdrar. - Filip kom över på den här sidan så kan du se, de är jättemånga! säger Erik.Per tror att det är runt 3 000-4 000 ejdrar i havet runt omkring oss. Han förklarar att när ejderhanarna ruggar, det vill säga byter sin fjäderdräkt, minskar deras flygförmåga och därför flyr de så långt ut i kustbandet de kan.Strax därefter är vi framme. S:t Annas sälskyddsområde är egentligen fredat, men det finns en passage där båtar får ta sig igenom. Där ligger skäret vi går i land på. Per och Therese ställer upp sina tubkikare så att alla som vill kan få se de solande sälarna. Therese har rätt i att de är nyfikna. En efter en dyker sälhuvuden upp i vattnet en bit bort från oss, för att ta sig en titt på oss människor. Nyfikna betraktare
Det är något som Anna Bjurmark och Lars-Göran Svensson från Klockrike uppskattar.- De är så roliga, att de visar sådan nyfikenhet. Att de åker och tittar på oss och gör sina noteringar om vilka vi är. De har upplevt motsatsen på 80-talet, när sälarna näst intill försvann. 1987 hyrde de ett hus i Bohuslän och hittade en död säl på en av Koster-öarna. - Då är det kul att se att de återkommit till sitt rätta element. För oss räcker det att veta att de finns här och har det bra, säger de och pekar på ett sälhuvud som syns som en liten prick i havet. Skepparen Kalle hämtar snart upp oss och med sällskap av nyfikna sälar en bit på avstånd styr vi så vår färd mot Långa skäret, vår sista hållpunkt innan hemfärd. Där badas det och fikas det och det slumras allt på en och annan klippa. Och när båten går hem full av trötta sälskådare, kan vi bara konstatera att våra förväntningnar infriades. - Det här var nog en av de bättre födelsedagspresenterna, för det var jättekul, säger Filip och ler nöjd.

På safari i skärgården

Förr var de hotade av jakt och miljögifter. Men nu har sälbeståndet växt. NT åkte ut på säl- och fågelsafari i Arkösunds skärgård.