Familjen Thorssell vars hus i Åtvidaberg brann ned dagen före julafton. Martin, hunden Holly, Agnes, Lovelia och Susanne.
Det var maken Martins skrik som väckte Susanne Thorssell natten den 23 december. Susanne låg och sov på övervåningen med barnen i deras villa strax utanför Åtvidaberg. Martin hade somnat på soffan på nedervåningen där brandlarmet hördes starkt nog för att han skulle vakna av det.
– Det går inte att förstå vad man varit med om. Det är en sann mardröm. Man tänker att man är bortrest och kan åka hem men det kan man inte, berättar Susanne.
Familjen sprang direkt ut och tog skydd bakom garaget dit lågorna inte hunnit sprida sig. Allt de fick med sig var kläder som hängt nära ytterdörren och mobilen de ringde på hjälp från. Annars blev allt annat kvar i huset, även familjens kära hund Holly.
– Vi är helt förkrossade och sörjer vår lilla hund Holly som somnade in och vårt hus som nu inte finns kvar, skriver Martin Thorssell i ett inlägg på Facebook.
Katastrofen väckte ett stort engagemang från omgivningen. Med gemensamma krafter samlades de mest akuta nödvändigheterna in så familjen har något att utgå ifrån så snart de orkar sortera upp allt de fått. Pengar, kläder, hygienartiklar, erbjudande om boende, men också julklappar till barnen. Susanne blir gråtmild av tacksamhet.
– Det är helt otroligt vad folk ställer upp med. Nu under julhelgen och allt, när alla egentligen är upptagna med annat.
Stöd har också kommit i form av att nära och kära hört av sig, och svärföräldrarna har öppnat sitt hem som tillfälligt boende för familjen. Hur de ska bo framöver vet de inte ännu. Huset var utbyggt så som familjen ville ha det och tanken hade aldrig slagit dem att de skulle bo på något annat sätt.
– Men vi kan inte gräva ner oss, utan måste framåt. Vi måste tänka nytt nu, säger Susanne.
De har längtat till onsdagen då de röda dagarna nått sitt slut så utredningen sätter fart på riktigt. Ännu vet ingen vad som skedde. Samtidigt förklarar Susanne att de försökt att vara i nuet, och vara tacksamma för att de överlevde.
De fick en lugn och enkel jul, så bra som det kunde bli under omständigheterna, och på nyår är de bjudna till vänner.
– Vi måste få annat att tänka på för att få vardagen att rulla på, och få skratta lite mellan gråten, säger Susanne.