Det krävs en tusenkonstnär
Att verka och leva i skärgården har både sina för- och nackdelar. Oftast handlar det om ett slitsamt liv, där det gäller att vara något av en tusenkonstnär för att få det hela att gå ihop.
Foto: FREDRIK JONSON För Kristina Lager är fårskötseln ett sätt att bidra till hushållskassan. Totalt rör det sig om ett 20-tal tackor och en bagge som betar på Birkö.
Foto: Fotograf saknas!
Det är november. Ålfiskesäsongen är över och de tunga redskapen ska upp.
Har det sedan varit ett riktigt dåligt år är det med blandade känslor som säsongen summeras.
-Det har till och med varit ett katastrofalt år, säger Björn Aronsson, en av de tre yrkesfiskarna på Birkö.
-Under de senaste åren har det bara minskat och minskat.
Varför ålen har minskat har han inget direkt svar på. Längre ned längs ostkusten är fångsterna fortfarande ganska goda.
Det troliga är att det är flera olika faktorer som spelar in.
Det är disigt och dimmigt. Vi befinner oss vid Lusskär, nordost om Aspöjaarkipelagen i den absolut yttersta delen av skärgården. Utanför gungar det öppna havet.
Solen gör tappra försöket att bryta igenom och över våra huvuden svischar en och annan kvarvarande sjöfågel förbi.
<br><span class=MR>Jättebassäng av nät</span>
Det som ska upp ur sjön är det som fiskarna kallar för fyrkanter.
Med hjälp av mängder av ankare och bojar bildas det en jättebassäng av nät i form av en fyrkant. Ål och annan fisk fås att gå mot en stor ryssja i änden av bassängen.
Fyrkanterna ligger i hela säsongen och jätteryssjan vittjas ett par gånger i veckan. Men nu ska de upp.
Det egna fiskeriföretaget går också under namnet Fyrkanten och Birköfiskarna har använt sig av den här typen av redskap sedan slutet av 1970-talet.
Här är det gröna regnställ, stövlar, gummihandskar och skärmmössor som gäller.
Med två mindre båtar tas alla ankare och bojar upp och samlas ihop på en pråm som är förtöjd vid fiskebåten TuffTuff. Även om det finns linspel i de mindre båtarna är arbetet både blött och tungt.
-Man behöver i alla fall inte gå på gym, säger Jan Thieme, en av de tre.
När sedan näten vinschas upp på pråmen visar det sig att sälen har varit framme. Det är stora hål i näten och längst in i ryssjan ligger en död säl.
<br><span class=MR>"Sälen - ett gissel"</span>
Efter en kort stund är säl nummer två ett faktum.
-När jag var tonåring såg vi mycket säl härute, men de gick sällan in i redskapen, säger Björn Aronsson.
-Nu är det tvärtom. De är som ett gissel för oss.
Birköfiskarna deltar i ett projekt angående säl, där bland annat Fiskeriverket, kustfiskarförbundet och Naturhistoriska Riksmuseet är drivande.
Projektet går ut på att få fram redskap och utrustning som gör att sälen inte går in i näten.
De två sälarna kommer troligen att skickas till museet för undersökning.
Längre fram på förmiddagen lyckas solen bryta igenom. Den vackra ytterskärgården öppnar sig framför oss.
Nästan samtidigt hivas en tredje säl ombord.
Björn och hans bror Bo gör en snabb överslagsräkning. De kommer fram till att det är den tionde sälen som gått i näten, bara under årets säsong.
<br><span class=MR>Väder och vind</span>
Det tar nästan en hel dag att ta upp fyrkanterna.
När vi landar vid bryggan på Birkö är kroppen rejält stel och kall. För de tre yrkesfiskarna måste det vara etter värre, men de klagar inte.
-Redskapen skulle egentligen ha varit uppe för flera veckor sen, säger Björn Aronsson. Men allt beror på väder och vind.
Tillgången på ål är så pass dålig att Birköfiskarna funderar på att lägga om fisket. Abborre och sik har ökat och det är kanske deras framtida nisch.
Redan idag fiskar och filear de abborre som går till restauranger i Stockholm och Norrköping.
<br><span class=MR>Laga skiftet</span>
På Birkö bor Björn med hustrun Iréne, brodern Bo med sambon Kristina Lager och dottern Maria. Till de bofasta hör även brödernas mor och en farbror.
Jan Thieme bor på Aspöja, men kommer till nyåret att lämna fiskeriföretaget och flytta in till fastlandet.
Det laga skiftet genomfördes på Aspöja under 1860-talet.
Hus och gårdar flyttades och utflyttningen gick till de tidigare betesöarna, Lånjö, Lindholm och Birkö.
Bröderna Aronssons släkt hamnade på Birkö. I åtskilliga generationer är det fisket som har varit huvudnäringen. Men frågan är hur framtiden ser ut.
<br><span class=MR>Vem tar över?</span>
Om det är någon som är beredd att ta över?
-Det tror jag inte, säger Bo Aronsson. Det går inte att leva enbart på skärgårdsfisket.
De yrkesföra kvinnorna på ön jobbar från och till vid Sjöfartsverkets kursanläggning på Arkö. Männen extraknäcker bland annat med olika båttransporter och med byggarbeten.
Det gäller att få det hela att gå runt. Att vara tusenkonstnär.
<br><span class=MR>Som en skymf</span>
Senare på kvällen har vi en pratstund med Björn i hans kök. Samtalet handlar om friheten i att leva i skärgården och hur de vårdar arvet från tidigare generationer.
-Att få jobba med och i naturen betyder väldigt mycket, säger han.
-Det blir att man värderar andra saker än den materiella standarden.
Men samtidigt hänger de ekonomiska förutsättningarna som ett tungt ok över verksamheten.
Myndigheternas tal om en levande skärgård ses oftast som en skymf. Och propåerna från staten slår hårt mot skärgårdsbefolkningen.
-Jag får jobba en månad gratis för att jag råkar bo där jag bor, säger Björn Aronsson.
-Fastighetsskatten steg med hundra tusen i höstas.
Nästa morgon är det full fart vid sjutiden. Tolvåriga Maria ska åka med båt in till Arkösund och sedan med skolbuss till Kättinge.
<br><span class=MR>Livsnerven</span>
Olle Skärlunds transportbåt är förbindelsen med omvärlden och något av en livsnerv för Aspöjaarkipelagen. Öborna åker via det som kallas för kompletteringstrafik och som tar dem till och från fastlandet.
För de tre fiskarna ägnas förmiddagen åt att lossa alla fyrkanter från pråmen till uppläggningsplatsen vid kajen.
Därefter ska ål rensas och frysas in.
På eftermiddagen lämnar vi Birkö, denna natursköna men kämpande glesbygd.
Så jobbar vi med nyheter