Bokö - en bygd i förvandling som släcks ned vintertid
Bokö är ett gammalt tull- och lotshemman med en genuin historia från den gamla skutepoken. Men i takt med avfolkningen har hus köpts upp av sommarboende.
- Skärgården ska inte bara vara till för folk med stora plånböcker, säger Gudrun Svensson.
Foto: Fotograf saknas!
Riktigt gamla hus varvas med ett och annat nyare. Lite längre bort ser vi det gamla odlingslandskapet, med inbjudande ekhagar och stengärsgårdar.
Samtidigt är vi på besök under den "oglamourösa" delen av året. När båtfolk och sommarboende har lämnat. När det är tomt på människor. Vi är också långt från braskande nyheter och svarta rubriker.
Vi är på ett par mils avstånd från det som brukar kallas den fjärde storstadsregionen. Nära, men ändå så långt borta. Det här är en glesbygd. I dag finns det fyra hushåll med nio bofasta på ön.
- På 50-talet var det ett fyrtiotal boende härute, säger Jan Svensson, född på Bokö, som tillsammans med hustrun Gudrun driver stugby och konferensanläggning.
- Då handlade det mest om ett småskaligt jordbruk och om fiske. Och stora barnkullar.
Vi bjuds på kaffe. Men strömmen går, på grund av ovädret, så gasolen åker fram. Härute är man van vid el-avbrott. Under stormen Gudrun var Boköborna utan ström i fyra dagar.
Hus köps upp som sommarbostäder
Avfolkningen av ön är uppenbar. Hus har i stället köpts upp som sommarbostäder. Vilket har trissat upp taxeringsvärdet för de som fortfarande är bofasta. Fastighetsskatten slår hårt och skärgårdsbefolkningen tvingas att betala dyrt för att de bor där de bor. Och för att de ser sjön.
Ett faktum som slås fast även av Glesbygdsverket; "Höga huspriser leder till höga taxeringsvärden och därmed höga fastighetsskatter. Problemet växer snabbt och våra skärgårdar släcks ned vintertid, kust efter kust". Det är också många som befarar att de bofasta i skärgården är ett utdöende släkte.
För makarna Svenssons hus på Bokö hamnade det nya taxeringsvärdet på närmare 2 miljoner.
- Det är ohållbart. I längden kommer det att påskynda avflyttningen, säger Jan Svensson.
Han har jobbat på fisketrålarna som utgick från Fyrudden, på fiskodling och i oljehamnen i Norrköping. Gudrun Svensson har jobbat inom barnomsorgen i Valdemarsviks kommun.
I mitten av 90-talet började de bygga upp stugbyn på Bokö. Några år senare utökades den med en konferensdel och nu finns här nio timmerstugor på öns östra sida och därtill en fullt utrustad byggnad för konferenser.
Från stugorna är utsikten milsvid med öppet hav vid horisonten. Allt detta, inramat av saltstänkta kobbar och skär. Nästa projekt är att bygga en bastu.
- Konferensverksamheten är inte lika väderberoende som stuguthyrningen, säger Jan Svensson. Och bastun kommer säkert att bli populär.
Men det var inte helt smärtfritt att bygga upp verksamheten. De fick god draghjälp av både Valdemarsviks kommun och av länsstyrelsen, men motståndet på ön var stort. Stämningen var bitter och det förekom namnlistor emot stugbyn.
Regeringsfråga
- Det blev till slut en regeringsfråga, säger Gudrun Svensson. Det tog tre år, men det mesta har lagt sig nu.
Men smakar det så kostar det.
Även här har de pålagts ett upptrissat taxeringsvärde. Tre miljoner är det nya värdet på stugbyn, varav en miljon för konferensbyggnaden.
- Det är helt sanslöst och det ska vi givetvis överklaga, säger Jan Svensson.
- Det kan inte vara så att skärgården bara ska vara till för folk med stora plånböcker, säger Gudrun Svensson.
Vi diskuterar det framtidsscenario som Glesbygdsverket varnar för. En skärgård som släcks ned under vintertid. En skärgård, där de sommarboende har tagit över.
Ett par timmar senare säger vi tack och adjö. Av denna bygd i förvandling.
På väg ned mot byhamnen hör vi hur någon drar igång en maskin. Ännu ett livstecken. Men i övrigt är allt tyst och stilla.
Hur gick det med strömmen då? Jodå, den kom tillbaka efter någon timme.
Så jobbar vi med nyheter