Livsträden påminner om pånyttfödelsen
På kyrkogården i Ekshärad i Värmland växer livsträden tätt. Över 400 träd av svart smidesjärn, med stammar och grenar prydda med små blad som dinglar i vinden, gör kyrkogården till en sevärdhet.
Rasslar i vinden. Livsträdens armar symboliserar ofta en familjegren. På armarna hänger små smidda löv, som i vinden ger ett försiktigt rassel ifrån sig.
Foto:
Smidda, svartmålade livsträd har varit särkilt utmärkande för den här bygden genom sekler. De förekommer visserligen även på andra platser i landet, men inte i en sådan omfattning som just på Ekshärads kyrkogård i Värmland.
Det var vallonerna, som på 1600-talet kom hit, som var de som ursprungligen införde seden med gravvårdar av smitt järn. Från mitten av 1700-talet och en bit in på 1900-talet fanns det gott om små och större järnbruk och bysmeder i Klarälvsdalen där livsträd smiddes. Omkring hälften av livsträden på Ekshärads kyrkogård är tillverkade före förra sekelskiftet.
Livsträd slängdes
Fram till slutet av 1800-talet var den här typen av livsträd vanliga på kyrkogårdar runt om i Värmland. Men det kan tydligen gå mode även i gravvårdar. Vid tiden kring förra sekelskiftet minskade efterfrågan på dessa smidesarbeten. Många av de befintliga livsträden på kyrkogårdarna togs bort och skrotades, eller till och med kastades ner i Klarälven, för att ersättas med gravstenar.
Den här förnyelsen av kyrkogårdarna skedde inte lika konsekvent i Ekshärad. Att de vackra, livshyllande träden fortfarande står tätt här, sägs till stor del vara församlingens dåvarande kyrkoherdes förtjänst. Han värnade aktivt om de dekorerade järnkorsen på gravvårdarna kring Ekshärads 1600-talskyrka och arbetade för att de inte skulle ersättas med gravstenar.
En smedja kvar
I dag är det i de här trakterna i stort sett bara Stjärnsforssmedjan i Uddeholm som tillverkar de för bygden så typiska livsträden. Jämfört med forna tider är efterfrågan och därmed produktionen av livsträd i Stjärnsforssmedjan inte särskilt omfattande. Här tillverkas ett femtiotal om året.
- I Värmland är vi väldigt noga med att kalla dem livsträd, alltså inte gravkors, påpekar Allan Sjöberg på Stjärnsforssmedjan.
1917 startade Allans far, Axel Sjöberg, smidesverkstaden. I dag har företaget övertagits av Peder Sjöberg, tredje generationen i familjeföretaget. I den gamla anrika smedjan arbetar sedan många år också smeden Mats Åkerblom. Smeder har funnits i både Sjöbergs och Åkerbloms släkt i generationer.
Kan se olika ut
De flesta av de tolv olika modeller som tillverkas i Stjärnsforssmedjan har Allan Sjöberg formgett. Han har oftast utgått från gamla modeller, liksom smeder före honom också gjort.
Symboliken i utformandet av livsträden är mycket gammal, man kan se den i kyrkor bland annat, där de pryder ljushållare från medeltiden.
Men helt nya variationer av livsträden skapas också i smedjan, kundernas önskemål tillgodoses.
Det finns inga särskilda föreskrifter om exakt hur ett livsträd avsett att placeras på en gravvård ska se ut. Kyrkogårdsförvaltningarna har förstås bestämmelser om hur höga och breda de får vara, men i övrigt har smeden och beställaren fria händer.
"Bättre" järn förr
Förr i tiden innehöll järnet högre halter av kol, vilket kvalitetsmässigt anses vara ett bättre för ändamålet. Högre kolhalt bidrar till att järnet inte rostar så lätt. Den svarta färgen som livsträden målades med på den tiden var kanske inte så miljövänlig, men den bestod i alla väder.
I dag galvaniseras järnet som används till livsträd och den moderna färgblandningen som de målas med kan flagna med tiden.
Ett nytillverkat livsträd med den traditionella, vridna stammen, raka grenar i olika längder och med små dinglande blad, kostar på Stjärnsforssmedjan från omkring 10 000 kronor och uppåt.
Beställningar på livsträd får smedjan från hela landet och en del går också på export, främst till USA och länder i Europa. Det är inte alltid livsträden köps för att placeras på en gravvård. Särskilt kunder från andra länder betraktar ofta livsträdet som ett rent konstföremål, en vacker prydnad som passar både i hemmet och
i trädgården.
Så jobbar vi med nyheter