I Eskilstuna får brottsoffren hjälp att gå vidare

För en del unga brottsoffer rämnar hela världen. De vågar varken åka buss eller gå till skolan. Andra är helt uppfyllda av hämnd. På stödcenter för unga brottsoffer får de hjälp att bearbeta sina känslor.

Ungdomssekreterarna Ing-Mari Larsson och Mia Medström försöker få de unga brottsoffren att ta vara på det som fungerar. På små pappersfåglar har brottsoffren skrivit vad de gör att för att må bra.

Ungdomssekreterarna Ing-Mari Larsson och Mia Medström försöker få de unga brottsoffren att ta vara på det som fungerar. På små pappersfåglar har brottsoffren skrivit vad de gör att för att må bra.

Foto: Uebel Petronella

ESkilstuna2007-11-07 00:06
I Eskilstuna sitter socialtjänsten och polisen i samma korridor. På polisen finns en brottssamordnare som går igenom alla dygnets anmälningar. I de fall där brottsoffren är under 19 år skickas anmälan vidare till stödcenter för unga brottsoffer. Förra året fick de 549 anmälningar.I de flesta fall skriver ungdomssekreterarna Mia Medström och Ing-Mari Larsson ett brev för hand där de talar om vilka de är, att de vet vad som hänt och att brottsoffret gärna får kontakta dem.-Vi har de som vill ha praktisk hjälp och stöd
i rättsprocessen och sedan har vi de andra. För dem har hela världen rämnat. De vågar inte åka buss och inte gå till skolan. De tänker på hämnd och vill prata om det, säger Mia Medström.Hjälp kort eller lång tid
De som bara vill ha praktisk hjälp och stöd i rättsprocessen kommer till stödcentrum två-tre gånger. De som behöver hjälp att bearbeta händelsen känslomässigt brukar komma på träffar tills rättegången är över. Då vill de flesta gå vidare. Men det finns också de som känner sig så kränkta att de behöver kontakt i ett till ett och ett halvt år. -Många ungdomar ifrågasätter om det är någon idé att göra någon polisanmälan. Här får de bekräftelse på att de gjort rätt som anmält. De säger att det känns jobbigt och vi säger att det är normalt och att det kommer att vara jobbigt en tid framöver, säger Mia Medström.Hon och Ing-Mari serverar det de har att erbjuda på silverfat och sedan får den unga välja vad den vill ha. Stöd till föräldrar
Inte sällan kan också föräldrarna behöva stöd när deras barn utsatts för brottet. Det är inte ovanligt att de behöver tips om hur de ska förhålla sig till det som hänt för att kunna vara ett stöd. -Om mamma bara gråter och pappa är arg kan det bli jobbigt för den unge. Vi kan försöka få dem att komma överens om hur de ska vara mot varandra under den här jobbiga tiden, säger Ing-Mari Larsson. Det kan handla om sådant som att mamman, trots att hon är orolig, inte ska ringa hela tiden till barnet. En annan sak kan vara att föräldrarna ska acceptera att barnet inte hela tiden vill prata om hur det mår. Att hon eller han får vara ifred med sina känslor, men att hon säger något ibland. -För föräldrarna kan det vara skönt att höra vad vi gör och att vi lastar av dem, säger Ing-Mari Larsson. Ofredas genom sms
De flesta som kommer till stödcenter för unga brottsoffer har blivit utsatta för misshandel, personrån, hot, sexuella ofredanden och övergrepp i rättssak. -Många ofredanden sker via sms eller internet. De kränkningarna blir ofta jobbiga eftersom det är svårt att freda sig. Den som blir utsatt får inte ens vara ifred hemma. MSN är ju alltid på, säger Ing-Mari Larsson. Fortfarande är det flest misshandelsoffer som kommer till stödcentret. Men det finns inget som säger att ett ofredande via internet är mindre allvarligt än knytnävsslag i magen. -Den som kränks på nätet har konstant ont
i magen. Värken efter en knytnävsslag går över, men hur man drabbas är individuellt, säger Ing-Mari Larsson.Mia berättar att hon nyligen avslutade en kontakt med en sextonårig kille, som blivit misshandlad av ett gäng i sitt bostadsområde en vanlig vardagskväll. Han hängde med några kompisar vid en skola när ett annat gäng kom dit och började tjafsa. Det slutade med att killen blev slagen och sparkad. -Han var skadad, men har inte fått några men. För honom var det värre psykiskt. För att prata om hans känslor använde de sig av så kallade känsloburkar. Då får de chansen att prata sin rädsla, sorg (ofta av en förlorad trygghet), ångest, ilska och hämndlystnad. -Här är inga ord förbjudna. Ofta har de i tankarna klart för sig hur de skulle vilja hämnas men många gånger är det långt kvar till att hämnas i verkligheten, det är olika från person till person. Många känner ilska
De unga behöver få fantisera och prata om hämnden och ilskan för att bli av med de känslorna. En del skulle vilja utsätta gärningsmannen för samma sak. Andra skulle utsätta honom för tortyr, låsa in honom i ett skolskåp, bara låta honom äta på fredagar och då bara fiskbullar (som den utsatte hatar) eller tvinga honom att hoppa från en helikopter (den utsatte var extremt höjdrädd).-Det är bra om de kan hitta ilskan, då blir de lite starkare och inte bara rädda. Träff med gärningsmannen
Genom att låta de unga brottsoffren bearbeta de traumatiska händelserna förebygger de risken för att de ska bli gärningsmän. Att efter en tid träffa gärningsmannen vid en medling är också ett sätt att gå vidare. -Medling är bra. Då får man en förklaring och kan gå vidare. De arbetar också med att ta vara på det som fungerar. På små pappersfåglar på en tavla har brottsoffren skrivit vad de gör för att må bra: Meka med bilen, måla en tavla, promenera i skogen, dansa och äta godis. -Mycket av vårt jobb är att visa att det inte är konstigt att var rädd, arg och inte kunna sova. Men vi visar också att det inte kommer att pågå för alltid. Att det går över.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om