De tre största icke-kristna trosinriktingarna i landet räknat i antal personer är Islam, judendomen och buddhismen. Hur går namngivning, bröllop och begravning till i de kulturerna? Här följer några exempel.

Hur barnet tas emot
Många muslimer firar barnets namngivning med en fest för släkt och vänner den sjunde dagen efter födelsen. Omskärelsen av en pojke ses ibland som en motsvarighet till det kristna dopet. Omskärelse av flickor är inte religiöst påbjuden men har varit en kulturell sedvänja i några muslimska områden.
Judiska barn får sina namn i synagogan. För pojkar sker det i samband med omskärelsen, som ska ske åtta dagar efter födelsen. För flickor hålls en namngivningsceremoni vid gudstjänsten.
Buddhister tar sina nyfödda till ett kloster där de välsignas och vattenbestänks av munkar.

Bröllopsceremonier
För buddhister är bröllopet i grunden en sekulär, icke-religiös överenskommelse. Ändå är det vanligt att det nygifta paret efter formaliteterna besöker ett kloster och blir välsignade. Det förekommer också buddhistiska bröllop där man smyckat lokalen med helgonbilder, blommor och ljus.
Ett judiskt bröllop håller man alltid under en chupah, bröllopsbaldakin. Förutom brudgummens kalott följer brudparet vanligen klassisk europeisk stil med vit klänning, brudbukett och blomma i knapphålet på kostymen. Bröllopscermonin, som leds av en rabbin avslutas ofta med att brudgummen krossar ett glas under sin högra fot. Det ska påminna om templets förstöring och om att sorg finns i livet.
Det muslimska bröllopet inleds ofta med att parterna firas i sina hem. Sedan samlas alla i vigsellokalen, där brud och brudgum uttalar sina äktenskapslöften. Detta måste bevittnas av minst två vuxna muslimer, någon imam behöver inte finnas med. Att bruden ska få en brudgåva vid vigseln är föreskrivet i Koranen. Festen hålls ofta dagen efter vigseln och, om familjerna är traditionella i olika lokaler för män och kvinnor.

När någon dör
När en muslim avlidit samlas de närmaste i hemmet. Kroppen tvättas av någon som tillhör samma kön och sveps i vitt tyg. Sedan förs den döda till en moské eller till en begravningsplats där begravningsgästerna tillsammans läser begravningsbönen. Begravningen ska ske så fort som möjligt efter dödsfallet och kremering är förbjuden.
De flesta buddhister föredrar kremering. Begravingsceremonin håller man i en lokal utan kristna symboler. På ett blomstersmyckat altare placerar man Buddhabilder och tänder ljus och rökelse. Man läser ur buddhistiska skrifter, antingen på pali, Buddhas språk eller det språk som de närvarande talar.
För att markera sorg enligt judiska regler gör den sörjande en reva i ett klädesplagg som man bär på sig. Begravningen ska helst ske dagen efter dödsfallet. Den döde hämtas till synagogan av ett begravningssällskap som tvättar och sveper kroppen. Rabbinen förrättar begravningsceremonin. Jordbegravning är vad de flesta judar väljer.
Att ge en rättvis bild av familjehögtider i tre så stora religioner på ett litet utrymme är en stor utmaning. Religionerna har stor geografisk spridning och ett utbyte sker ständigt med omgivande kulturer. Ett sätt att ta reda på mer är att följa våra länkar.