När signalen når fram har grabbarna hittat en plats att stanna bilen i den Tjeckiska staden Králův Dvůr. Vi har tidigare skrivit om Viktor Bark, Jeremias Zetterfeldt och Alexander Nilssons deltagande i Poles of inconveniece. Tävlingen där målet är att ta sig till många obekväma platser i Europa som möjligt. Den extrema "roadtrippen" har inneburit en snittad körsträcka på 60 mil – nästan tio timmar resande om dagen – i över tre veckor. Det är nu sista dagen på resan och målgången utanför Prag är bara några mil bort.
– Det har varit ett så himla bra evenemang. Det är så många udda, vackra platser som vi själva aldrig hade åkt till. Att ta inspiration av detta är nog kul även för dem som bara är ute och reser, säger Jeremias.
För dem som tävlade var äventyret desto tuffare. De flesta nätter har de sovit under bar himmel och de har sällan fått en hel natts sömn. Maten bestod av enkla rätter som pasta eller snabbnudlar, ibland fick det räcka med lite bröd med Nutella eller jordnötssmör. Inte de bästa förutsättningarna för att klara av de utmaningarna de ställdes inför.
– I Spanien var det helt galet varmt. Vi hade över 40 grader utomhus och i bilen finns inte AC. Vi vevande ner rutorna, men luften utanför var bastuvarm. Det var det värsta på resan. Det var för jävligt, vi satt tysta, orkade inte prata med varandra, ville bara vidare. Vattnet var så varmt att det kändes som tevatten, berättar Alexander.
Totalt samlade Finspångskillarna ihop till 103 poäng vilket innebar en fjärdeplats i tävlingen med 50 deltagare. Varje "milstolpe" gav mellan ett till fem poäng, för en full femma krävdes utmaningar som bergsklättring i norra Spanien.
– Den svåraste milstolpen var en plats i Pyrenéerna i norra Spanien. Vi kom in i en liten dal och sedan var målet att bestiga en 800 meters hög bergsvägg. Vi hade käkat lite salami till frukost, hade dåligt med energi och för lite vatten med oss. Dessutom var det betydligt sämre luft på 2200 meters höjd, säger Viktor.
Uppe på berget tappade de bort varandra och för Alexander kunde det ha slutat riktigt illa.
– Jag yrade runt på berget ett bra tag och letade efter Viktor och Jeremias. Efter en stund började jag inse att jag inte druckit vatten på länge och var uttorkad. Jag vrickade dessutom fötterna två gånger. Det började verkligen kännas farligt att jag var så nära att kollapsa. Hade jag svimmat på fel ställe på de smala vägarna känns det som att jag hade fallit ner och dött, säger han.
Men för killarna har äventyret också inneburit besök på många platser med vackra utsikter. Viktor målar upp en bild om hur de var mitt ute i skogen och såg solnedgången mellan bergen. Alexander berättar om hur de tidigt på morgonen tog sig över molnen och hur molnen sedan bredde ut sig som ett hav mellan bergstopparna. Jeremias fastnade extra mycket för Lago di Iseo i Italien.
– Mitt i sjön finns ett berg som vi behövde bestiga. Viktor hade ont i halsen och Alexander fortfarande ont i fötterna, så jag fick springa upp för berget själv. Det var en otrolig utsikt, det helt blåa vattnet framför de fina bergstopparna. Det var riktigt underbart, säger han.
Att bilen skulle fungera felfritt var det ingen av dem som trodde innan. Många lag fick bryta tävlingen på grund av olika fel på bilarna, därför är de glada att deras bil fortfarande rullar trots alla problem som uppstått under resans gång.
– I sin helhet har den fungerat ganska bra, men det har vibrerat något fruktansvärt när vi kört den. Värst var det i 80-90 kilometer i timmen. I Spanien balanserade vi om däcken och mekanikern tvingade oss att byta däck. Vi hade bråttom ner till Marocko och sen sköt vi upp det mer och mer, vi åkte nog 500 mil till på den uppsättningen. I förrgår fick vi punktering på ett av däcken och de andra var nere på ståltråden, då var vi verkligen nervösa, berättar Viktor.
Trion har redan mersmak för äventyrande, men nästa resa får vänta några år, speciellt med den nyinlärda vetskapen om att de kan hålla på i många år till.
– Det finns ett äventyr i Indien av samma arrangörer, där de tävlande kör en sorts thailändsk mopedbil istället. Det känns bra att vi är ett av de yngsta lagen som är med, att många äldre är med får oss att inse att det inte är bråttom att göra äventyr av den här sorten, säger Viktor.