– När jag var ny i branschen kändes det som om ingen visste vad en arborist var, nu verkar fler ha koll, säger Anneli Lewis Skoglund.
Anneli berättar att arboristerna ökar i antal och att folk generellt ser på träd på ett annat sätt idag än för ett tiotal år sedan.
– Man förstår att det finns mer att göra med ett träd än att fälla det eller låta det vara.
Samtidigt som att fler beaktar de biologiska värdena hos träd ställer Naturvårdsverket och länsstyrelsen högre krav på att bevara naturen.
– Det är väldigt sällan träd med risker i sig behöver fällas. Oftast går det att stabilisera upp eller avlastningsbeskära det, säger arboristen som hellre vill fria än att fälla ett träd.
I våras gick flytten till Finspång. Anneli och hennes sambo Linnea har varit sugna på hus sedan de träffades men började med en lägenhet i Linköping. Annelis föräldrar bor i Hällestad och till slut kom området på tal.
– Jag har sett det här huset när jag varit hos mamma och pappa och alltid tänkt att det ser mysigt ut. Så dök det upp på Hemnet.
Det var ett litet hus med stor tomt och små uthus – allt som paret sökte.
– Vi hade sagt att vi inte orkar med ett renoveringsprojekt. Men det kändes så bra här.
Under husvisningen gick Anneli och Linnea ner till sjön precis intill och samlade sina tankar.
– Då flög det förbi en kungsfiskare, en illblå liten fågel. Och vi såg det som ett tecken. "Vi kör".
Gården har bjudit på möjligheter för Annelis företag. Hon har utökat verksamheten med ett sågverk för att kunna sälja plankor av träden hon fäller, när det måste göras.
Anneli började sitt yrkesliv som inredningssnickare men ledsnade på bullret och dammet inomhus. Hon gjorde ett test online för att se vilket yrke hon skulle passa för och arborist kom upp.
– Det kändes helt rätt redan då och har känts bra sedan dess.
Även om det är ett högriskyrke har Anneli varit skonad från olyckor.
– Det är väl inte just risken jag gillar, men det gör att man blir så hyperfokuserad. Det är väldigt skönt att släppa allt annat och fokusera, eftersom mitt liv hänger på det här repet. Jag blir väldigt "mindful".
Hon var anställd i över åtta år på ett arboristföretag och blev till slut platschef.
– Sedan brände jag ut mig ganska snabbt, det blev för mycket.
Hon trodde först att två veckors sjukskrivning skulle räcka, men det skulle dröja nästan fyra år innan hon kunde jobba som vanligt igen.
– Väl hemma under sjukskrivningen kom allting ikapp och det blev bara värre. Det var en tuff period, men det slutade också med att jag träffade Linnea och blev dökär.
Hon klev ner från chefsrollen men fick ändå inte vardagen att fungera. Hon fick rannsaka sig själv och rensa bort allt som stal energi i livet.
– När jag väl hade fått ansvaret var det väldigt svårt att backa bandet. Man måste nästan kasta om allt.
Sagt och gjort: Anneli startade Skoglunds Trädvård. Nu är hon sin egen platschef och försöker att inte säga ja till alla jobb. Anneli får ofta frågan om hur det är att vara kvinna i ett mansdominerat yrke.
– För mig har det aldrig varit ett problem. Det är mest män men jag funderar inte så mycket på det.
Hon tycker att de flesta arborister är ganska likartade i sinnet. Samtidigt ser hon att fler kvinnor utbildar sig till arborister.
– Det blir lite konstigt ibland, för när jag är ute och jobbar tillsammans med män är det mest mig folk blir imponerad av för att jag är kvinna. För mig är det ingen skillnad.