Daniel och Linn Larsen fick klättra ned för en stege från sovrumsfönstret, trapphuset var för rökfyllt.
– Jag fick nog i mig mest rök av oss, men vi båda mår bra med tanke på vad som hänt. Vi har inte landat helt än så det är svårt att sätta ord på känslorna, säger Daniel Larsen.
Han och hans fru, Linn Larsen, bor på andra våningen i flerfamiljshuset som började brinna natten mot onsdag.
Daniel somnade på soffan under tisdagskvällen och vaknade med ett ryck av två–tre höga smällar mitt i natten. Han gick ut i köket och såg sig omkring, där hörde han hur det knakade i väggarna. Genom fönstret mot innergården såg han hur det bolmade ut rök från ventiler och porten. Då slogs han av lukten.
– Det var inte normalt. Det började sticka i ögonen och halsen direkt.
Han sprang in till Linn, som fortfarande låg och sov.
– "Du måste klä på dig, vi måste ut, det brinner!", sa jag.
Han kunde fortfarande inte se några lågor eftersom deras fönster vette åt andra hållet.
– Men det var ingen idé att chansa, frugan är gravid i femte månaden, säger Daniel.
De ringde SOS, men räddningstjänsten var redan på väg. De få minuter som passerade kändes som en evighet.
Genom det rökfyllda trapphuset var det inget alternativ att ta sig ut. De återvände till sovrummet och fönstret där räddningstjänsten hade ställt fram en stege.
– Frun hade glömt glasögonen i badrummet, hon är blind som en fladdermus utan dem. Ska man ut från ett fönster, fem meter upp, är det bra att inte vara blind, tänkte jag.
Daniel sprang efter glasögonen och sedan klättrade de ner för stegen. Han i kortbyxor och t-shirt, hon aningen mer påklädd.
– Frun är inte supersmidig i femte månaden med mage och allt, men det gick bra ändå, säger Daniel.
Båda var i strumplästen i januarimorgonen. En förutseende granne räckte paret några tofflor.
– Jag uppfattade inte riktigt hur mycket det brann, men jag hörde nån säga att det var helt övertänt. Då kände man att nu är det på riktigt.
Tillsammans med sina grannar de söka skydd på Vårdcentrum, hundra meter bort, där de fick värma sig och erbjöds mat och dryck. Efter det åkte de hem till Linns föräldrar i Ljusfallshammar.
– Vi har pratat med hyresvärden och förstår att polisen fortfarande undersöker, vi fick inte jättemycket besked. Så länge det är avspärrat får vi inte komma till lägenheten, men det finns väl inte så mycket att hämta ändå.
Han räknar med att de flesta sakerna är mer eller mindre förstörda. I maj ska barnet komma och paret har börjat inreda ett barnrum.
– Det som känns hårdast är att vi har köpt massor av grejer till barnet. En helt ny bilbarnstol och gud vet allt. Det var inte lite rök... Inget av textil kommer kunna räddas, säger han och tillägger:
– Det är skittråkigt, men det är bara materiella grejer i slutändan.
Enheter både från Norrköping och Finspång larmades till branden.
Hyresvärden kunde inte säga än hur lång tid saneringen bör ta, men det kan röra sig om månader i värsta fall.
– De sa att de eventuellt kan hjälpa oss med en annan lägenhet under tiden, vi får se vad de kommer fram till.
Daniel skulle ha jobbat som vanligt i dag, men det fick han prioritera bort.
– Vi vill få koll på allt, vad vi måste göra. Trots att vi varit lite i chocktillstånd behövde vi få information, vi kan inte vara utan bostad. Därför har vi inte riktigt hunnit samla ihop våra känslor och tankar.
Daniel läste på nt.se att polisen rubricerade händelsen som grov mordbrand.
– Det är skittråkigt om det är anlagt. Jag vet inte vad jag ska känna. Det sista man vill just nu är att bli målsägande, men det är som det är i så fall.
Branden totalförstörde frisörsalongen som ligger i bottenplanet på huset där familjen Larsen bor.