"Det värsta är att bli hånad"
Rädslan för påhopp finns ständigt. Att bli hånad är värst. Mathias Löfroth är homosexuell.
Foto: Fotograf saknas!
Men nu är Mathias Löfroth på benen och har bestämt sig för att berätta.
Om det som andra "normala", som han uttrycker det, inte behöver berätta om.
- Det behöver ju inte jag heller egentligen. Men i början, när jag kom ut, då ville jag berätta för alla. Jag hade ju hållt inne med det så länge. Nu säger jag det mest bara till dem som jag har anledning att säga det till, förklarar han.
Det handlar om hans sexuella läggning, som borde vara hans ensak, men som så många har åsikter om.
- En gång när jag cyklade i Finspångs centrum hörde jag ett gäng killar skrika "Titta där är bögen, vi skär halsen av honom", minns Mathias.
Då kände han sig illa till mods. Hans omgivning har också funderat på om han så här öppet borde berätta.
- Men jag är inte rädd, inte för att bli nerslagen. Det är mycket värre att bli hånad. Mot det kan jag ju inget göra, säger han.
Första gången Mathias märkte att han drogs till killar var han bara sex, sju år.
- Jag minns att jag önskade att en kille, som jag kände, skulle varit en tjej, eller att jag var det, så att vi kunde pussas, säger han.
Den riktiga första förälskelsen kom i tonåren. Mathias var 13 år och spelade i en teatergrupp.
- Men jag vågade ju inget säga. För jag var ju säker på att killen inte var bög. Några år senare fick jag veta att han var det, men då var det ju för sent, berättar han.
För ungefär fyra år sedan bestämde sig Mathias för att berätta öppet, att komma ut.
- Mamma hade märkt att jag inte mådde bra, att jag var deprimerad. En dag kom in till mig och sade att hon förstått. Det kändes skönt. Hon önskade mig lycka till och hoppades att jag skulle hitta någon att bli kär i.
- Mamma har faktisk också gått i Pride-tåget i Stockholm tillsammans med föreningen Stolta föräldrar till homosexuella barn. Det känns så bra, tillägger han.
Inte enklare
Stöttningen från familjen gjorde att en sten föll från Mathias axlar. Men sedan var det dags att berätta för klasskamraterna på CNG.
- Fast det gick jättebra, det flesta brydde sig inte så mycket. Skolan är bra för att den är så liten, så alla känner alla, säger han.
På jobbet på Siemens, där Mathias arbetar med IT, har ingen sagt något.
- Det kanske inte är så många som vet, funderar han.
För farligt
Men principen att det skulle vara enklare när alla känner alla, gäller inte i Finspång menar han.
- Här skulle jag absolut inte kunna gå hand i hand med en pojkvän. Jag skulle heller aldrig gå ut och ragga på en krog här. Det skulle vara för farligt, säger han bestämt.
Vad då farligt?
- Om jag skulle ragga på fel person, en som är hetero, då kan det gå illa. Det har ju hänt att killar blivit mördade för sådant.
Att öppet visa sin kärlek skulle vara jobbigt även i större städer som Norrköping, menar han.
- Där vänder sig folk om och glor som om de var på zoo.
Men i Norrköping har han ändå hittat en fristad. RFSL:s verksamhet. Här anordnas olika arrangemang dit Mathias och hans kompisar, som också är homosexuella, brukar gå.
På frågan om han kan se något bra i att vara "avvikande", säger han.
- Ja, jag träffar många nya vänner, vi är en liten grupp som har varit med om samma saker.
I framtiden hoppas Mathias, som just nu är singel, att hitta någon att leva tillsammans med.
Så jobbar vi med nyheter