Den 117 kvadratmeter stora lägenheten har Isabella inrett med lust, humor och djärvhet.
– Vissa säger: "Sådär skulle jag vilja ha det, men jag vågar inte". Då tänker jag bara "kör", säger Isabella Lindquist.
Hon dammsuger Marketplace, Blocket och auktionssidor på nätet med jämna mellanrum för att hitta inredning.
– Att gå på loppisar är en stående helgaktivitet. Jag tror att 99 procent av allt här hemma är handlat på second hand.
Ge för livet och Lada 107 i Finspång plöjer Isabella ofta igenom, men hon vidgar gärna vyerna till Norrköping och Linköping för att hitta fynd.
– På sommaren blir det längre roadtrips och att stanna till vid loppisskyltar längs vägkanten hemma hos folk, berättar hon.
Teakmöbler ligger henne varmt om hjärtat, en trend som hållit i sig i många år.
– Förr var jag lite mer noga med att ha rent 50- och 60-tal, nu tycker jag inte det är så noga.
Men Isabella Lindquists hem har inte alltid sett ut så här. När hon bodde på landet för många år sedan var pastellfärger hennes signum.
– Det kändes väldigt "Leila bakar" med ljusblå bröstpanel och pastellrosa väggar, så det var en tidig inredningspsykos. Sedan blev det 50-tal, och så har jag stegrat upp i årtiondena sedan dess.
Furutrappen som förbinder lägenhetens två våningar avskydde hon till en början.
– Jag tyckte furu var fruktansvärt men nu älskar jag det. Nu är dessutom furu jättetrendigt sedan något år tillbaka.
I många rum sticker små och stora Legofigurer upp. Det började med att hon hittade en enstaka kloss på loppis, sedan har kompisar fyllt på hennes samling. När hon förälskat sig i ett föremål från en samling har hon svårt att sluta samla: Iittalaglas, Stig Lindberg-porslin och Lisa Larson-figurer är bara några exempel.
– Jag tycker det är kul att blanda material. Exempelvis teak kan bli lite murrigt om det inte mixas med annat, menar Isabella.
Och blanda gör hon. Mörkt trä och keramik varvas med plastiga Legobitar, fluffiga mattor, en skål med glasfrukter och en dockhussoffa. Färger, material och textur blandas lika friskt som tidseror i Isabelles hem. Det hade kunnat bli kaotiskt, men av någon anledning är det inte det.
– Jag vill tro att jag har en fingertoppskänsla ändå. Om jag tonar ner det färgglada och håller mig till ett visst årtionde känns det som om jag bor i ett museum. Vissa saker matchar inte alls ihop, men det gör det ändå på något sätt. Vissa saker får jag se till att matcha.
Hennes passion för inredning gör att hemmet till en levande varelse, alltid i förändring.
– Det händer att jag byter stil en gång i veckan och möblerar om typ en gång i månaden, skrattar Isabella.
När vänner kommer på besök hos Isabella får de oftast gå husesyn på nytt.
– Folk brukar bli glada när de kommer hit. Många nya människor blir överraskade för de tycker inte hemmet matchar med hur jag ser ut.
Hon inreder enbart med saker hon fäster sig vid och kallar sig en prylperson.
– Det finns sällan en plan. Däremot sparar jag mycket inspiration på Pinterest och liknade som jag söker efter, säger Isabella.
Med det följer att hon har svårt att slänga konsertbiljetter och andra minnesgrejer. I ett blivande gästrum förvarar hon alla prylar hon inte har plats med i lägenheten och desto mer finns på vinden.
– Jag skulle behöva ha en regel om en pryl in – en pryl ut, men jag kommer inte riktigt dit, medger inredningsfantasten.