Frihet och härlighet på camping
Det är lätt att missa skylten till Åmlångens lilla camping utmed riksväg 51 mellan Finspång och Norrköping.
På campingen är det lätt att slå sig i slang med grannarna. Från vänster: Jan Lyberg, Kjell Bergsman, Victor Victorsson och Birgitta Westerberg med hunden Tussan i famnen. Foto: Johanna Gustavson
Foto: Fotograf saknas!
-Det är första gången på säkert trettio år som jag campar, men nu tänkte vi komma ut och se oss om i Sverige. Vi älskar naturen båda två, så det här är härligt, säger malmöbon Birgitta Westerberg som tillsammans med Victor Victorsson och hunden Tussan hittade fram till Åmlångens campingplats sent på onsdagskvällen.
- Vi körde länge för att hitta en plats där det inte var så mycket folk som kunde ha roligt på vår bekostnad när vi satte upp tältet, fortsätter hon. Paret är på genomresa och hade bara tänkt stanna över natten, för att sedan fortsätta upp mot Hagfors i Värmland. Nu stannar de minst en natt till.
- Vi har ingen brådska, här är trevligt och lugnt, säger Victor.
Förr var det rastplats här, vilket gör att det ofta kommer förbipasserande som bara vill bada eller rasta hunden. Då får man vänligt men bestämt mota dem i grind, berättar Kalle Söderholm, som har drivit campingen i fyra säsonger. På platsen finns numera hygienvagn med trekammarbrunn, samt kompost
- Jag hade torrdass här förut men det funkar inte riktigt, folk har högre krav nuförtiden, säger han.
Det är lätt att lära känna folk när man campar. Jan Lyberg från Finspång och Kjell Bergsman från Norrköping är gamla campinggrannar, sedan tio år tillbaka. Varken Kjell och Jan har dock provat på att bo på Åmlångens camping förut, men här trivs de bra.
- Herregud, det är friheten och härligheten som gör det, utbrister Kjell Bergsman och ser ut över vattnet. Här tänker han stanna ända till mitten på september när säsongen tar slut.
Så jobbar vi med nyheter