"Ge oss ett ja eller nej"
De kom till Sverige från Irak för två år sedan. Och fortfarande har de inte fått något besked om sin asylansökan.
Yusser Abed vill inget annat än att få stanna i Sverige. Men hellre att få ett besked än den väntan som nu upptar hela hennes liv. - Jag gör ingenting längre. Jag går inte ut, för allt känns bara meningslöst.
Foto: Fotograf saknas!
Lyckan som de kände över att vara i Sverige har nu förbytts mot oro över den konstanta väntan. Ingen i familjen mår bra och ingen av dem går utanför dörren. Livet har tappat sin betydelse.
Väntat i två år
- Det kan inte vara rätt att behandla människor så här. Vi har väntat i två år och vi vet inte varför, säger Nesrin Mezel. Jag tror inte jag orkar länge till.
Ögonen är trötta. De långa händelselösa månaderna har gett Nesrin Mezel konstant huvudvärk. Hon pekar mot sitt hjärta och tror inte att det kommer att orka slå så mycket längre.
- Vi vet inte om vi ska få stanna eller om vi ska tillbaka till Irak. Vi är så trötta mentalt och vill bara få besked, säger Nesrin Mezel.
Trött på att vänta
Stora delar av familjen befinner sig i Sverige. I lägenheten i Finspång väntar förutom Nesrin Mezel även hennes fyra barn på besked. Yusser Abed är 16 år och tycker det är bättre att veta än att bara gå och vänta.
- Ge oss ett ja eller nej. Men jag är jättetrött på att vänta, jag orkar inte göra någonting längre.
Skolan känns meningslös, hela livet har stannat upp för Yusser Abed. Hon sitter bara hemma och väntar på posten och på brevet som aldrig kommer.
- Men samtidigt är jag rädd för ett svar. För om vi får ett nej, då dör jag.
Förändring dröjer
Yusser Abeds pappa flydde från Irak till Tyskland för många år sedan. Han är journalist och var kritisk mot regimen i Irak. Men då han inte längre befann sig i landet jagade polisen i stället familjen för att komma åt honom. Såväl Nesrin Mezel som en av hennes söner har suttit fängslade och blivit torterade. Nesrin Mezel visar ett ärr som går över kinden.
- Jag kan aldrig återvända till Irak. För trots att Saddam Hussein inte längre finns så har inte människorna förändrats, säger Nesrin. Hatet finns där och det kommer dröja innan saker och ting ändras.
Vill skiljas
Nesrin kom med fyra av sina söner till Sverige så fort de hade pengar för att kunna fly. Då hade de blivit förföljda av polisen i många år och blivit tvungna att flytta runt i Irak för att inte bli fängslade igen. När Nesrin hade kommit till Sverige fick hon veta att hennes man gift om sig i Tyskland.
- Så är det i vår kultur, en man kan ha flera fruar.
Nesrin vill nu skilja sig, men så länge hon inte har uppehållstillstånd kan hon inte skilja sig. Hon måste först ha ett besked från Migrationsverket.
- Jag kan inte återvända till Irak som en skild kvinna. Där har jag inga rättigheter, jag är ingenting som kvinna. Jag får inte ens öppna dörren om det ringer på.
Tanken på att de skulle kunna bli avvisade känns skrämmande. De har hunnit bosätta sig här och trivs bra i Sverige. Den rådande situationen i Irak gör att familjen också är rädd för att återvända.
- Det är ju krig där. Det är klart att vi är rädda för att återvända dit, säger Yusser Abed.
Yusser berättar att hon aldrig vill återvända. Där får hon inte bära jeans, utan kommer bli tvingad att bära slöja och långkjol.
Hon har vänt sig till Migrationsverket flera gånger för att få besked. Men det enda svar hon fått är att alla är på semester.
Besked dröjer
- En kompis till mig frågade vad jag drömmer om. Jag berättade att jag drömmer om att få uppehållstillstånd. Det är allt jag vill.
Enligt Migrationsverket kommer familjen att få vänta ytterligare innan de får något besked.
- Nesrin Mezel och hennes familj har inte förrän nu i april fått ett biträde i ärendet, säger Alicia Bengtsson, informatör på Migrationsverket. Så förhoppningsvis kommer de få besked under hösten.
Så jobbar vi med nyheter