NT följer med Mats Johansson, projektledare för nya vårdcentrum, ned i gångarna och rummen under jord. Först gäller det att ta sig nedför en ganska lång och brant trappa för att få tillgång till skyddsrummen.
– Det var riktigt hemligt och mycket hysch-hysch kring skyddsrymmen och vad som försiggick där, säger Nils Fredriksson, som var kommunalråd i Finspång på 1970-talet.
En läsare minns när han och hans kompisar som barn under andra världskriget spanade mot kullen och såg att det stod beväpnade vakter utanför ingången. Bygget av bergrummet skedde under en helt annan tid, mellan 1941–1944. Ett världskrig pågick för fullt och Sverige kunde när som helst bli inblandat och attackerat.
– Själva trärännan där telegrammen skickades till de som skulle tyda dem finns kvar, även motorn som drev det hela verkar intakt. Rätt fantastiskt, berättar Mats Johansson när vi smyger omkring i de dovt belysta gångarna och rummen.
Känslan av spänning ligger i luften. Vilka meddelanden kom hit? Vilka reaktioner väcktes bland de styrande? Vilka beslut togs lokalt med underlag av den information som kom?
Först användes bergrummet som ett allmänt skyddsrum, men blev sedan ombyggt och utrustat för det allmänna luftskyddet. Ansvaret för det lokala luftskyddet låg på en särskild nämnd – Finspångs luftskyddsnämnd.
I ledningscentralen samordnades bevakningen av luftskyddet över kommunen. Bergrummet är insprängt diagonalt ner i berget med ingång nere vid Brinells väg och med sin utgång mot gården på baksidan av gamla brandstationen. Själva rummen ligger på cirka åtta till tolvs meters djup inne i berget. Insidan är täckt av betong och förstärkt för att motsvara kraven på ett så kallat ”fullbombsäkert” skyddsrum (det skulle tåla en träff av en större konventionell bomb). Av ritningarna framgår att bergrummet skulle rymma drygt 140 personer med uppdrag inom luftskyddet och cirka 75 personer från allmänheten som skyddsrum. Med tanke på rummens storlek känns det väldigt trångt att trycka in över 200 personer på den ändå begränsade ytan.
Bergrummet användes efter kriget som ledningscentral av civilförsvaret som i en kris-eller krigssituation skulle leda och samordna det civila samhället från speciella civilförsvarsanläggningar. Här var det tänkt att representanter från kommunen, sjukvården och räddningstjänsten skulle arbeta och leda insatserna. Bergrummet är fortfarande välbehållet och det finns både el och ventilation. Under sent 1990-tal avvecklades anläggningen som ledningscentral och det mesta av utrustningen plockades bort. Fortfarande kan man ändå se spår av verksamheten i form av telefoner, radioskåp och kommunikationsplatser.
Snart är dock bergrummets levnadsöde beseglat.
– Ja, i samband med byggnationen av nytt vårdcentrum, på platsen där bergrummet är beläget, så kommer det nya husets grund att stänga igen ingångarna till anläggningen. Efter bygget kommer bergrummet att plomberas, förklarar Mats Johansson.
Innan den slutgiltiga förseglingen planerar kommunen att ge möjlighet för intresserade att besöka ”hemligheten i berget”. När och under vilka former det kommer att ske är i nuläget inte bestämt.