På Risingegården finns cirka 15 tjejer i åldrarna 12–18 år. De är där av olika skäl. Gemensamt för alla är att de gått igenom en hel del svårigheter i sina unga liv.
Det kan handla om otrygga familjeförhållanden och/eller diagnoser som adhd, eller autistiska drag eller trauman som hindrar dem från att klara sin vardag.
– Bara att vara med hästarna ger ett lugn och reducerar ångesten. Många av tjejerna har svårt att vara i nuet, med hästarna så får de träna sig på att vara här och nu. Hästarna kan hjälpa dem att slappna av, förklarar Maria Gustafsson, socionom på behandlingshemmet, och den som ansvarar för det dagliga arbetet med hästarna.
Maria har läst 7,5 poäng i hästunderstött socialt arbete på högskolan och håller dessutom på med 7,5 poäng till.
”Kick för självförtroendet”
– Att kunna hantera 500 kilo häst ger en kick för självförtroendet. Det kan jag se hos tjejerna. Det handlar inte om att prestera utan om att ha roligt och trevligt tillsammans med hästen och de andra tjejerna. Det är så häftigt att se hur stolta tjejerna blir av att kunna hantera en stor häst, berättar hon.
Det tråkiga och jobbiga kan lämnas för en stund.
– I stallet och i hagen eller på ridturen i skogen är det bara positivt. Allt det andra läggs åt sidan i den stunden, säger Maria.
Andra viktiga delar handlar om beröring och värme samt att få empati för något levande och ta med sig det ut i vardagen.
– Att gå ned i stallet på kvällen och bara vara med hästarna är mysigt, konstaterar Linnea.
– Om jag är ledsen så kan jag prata med hästen, då känner jag mig trygg, förklarar Anna innan vi beger oss ut i hagen för att ta hand om Calle, Eldur och minstingen Totte.
Alexandra, Linnea och Anna tar vant kommandot och klappar om sina kompisar.
– De är världens snällaste. Nu ska vi ta upp hästarna till stallet och pyssla om dem, säger Alexandra som skulle vilja rida som Ronja Rövardotter.
”Vi älskar hästarna”
Inne i stallet ryktas det, kratsas hovar och görs rent manar. Även svansarna får sina minuter av omvårdnad.
På frågan om någonting är tråkigt med hästskötsel så är tjejerna svarslösa och tittar mest undrande innan Alexandra utbrister:
– Vi älskar våra hästar och att ta hand om dem. Det finns inget bättre!
Två av hästarna har funnits på Risingegårdens behandlingshem sedan våren 2010, Eldur anlände ett år senare.
– Till att börja med var det bara en fritidsaktivitet. Vår målsättning är att fortsätta att utveckla den här biten och få in hästarna lite mer strukturerat i behandlingsarbetet. Det finns olika övningar vi kan använda oss av med hästarna i den dagliga verksamheten, sägerMaria Gustafsson innan tjejerna äntligen får ge sig ut i naturen på ”sina” hästar.
Fotnot: Med omtanke om tjejerna är deras namn påhittade.