Kolmårdstjejen Jessika berättar att hon tvångsätit i halva sitt liv. Både som tröst och straff för dålig självkänsla.
- Mat var varken gott eller roligt. Det blev mest smörgåsar i tid och otid mest för att det var lättillgängligt. Jag insåg tidigt att jag hade en ätstörning, men eftersom jag inte var direkt smal var det ingen som tog mig på allvar. Jag var större än genomsnittet redan som treåring. När jag var tio år vägde jag över 70 kilo, säger hon.
I nästa mening betonar Jessika att övervikten i sig inte varit ett fysiskt problem även om orken varit begränsad och tröttheten kommit snabbare jämfört med många jämnåriga. Nu håller hon igång hela dagarna och försöker lägga det gamla bakom sig. Hon beskriver sig som en aktiv småbarnsmamma med kontroll över sötsuget.
- Så fort jag fick bekräftat att jag hade en ätstörning och fick medicinsk hjälp var jag redo att ta tag i övervikten. Men jag kan begränsa mig och unnar mig något sött ibland. Så speciellt är det inte längre med sötsaker.
Hälsokonsulten Katarina Lindström på Aktiv Hälsocenter har jobbat med Jessika i drygt ett år. Hon har själv varit överviktig och bantade bort 45 kilo för några år sedan. Kilona försvann med motion, ny kost och mental träning.
Hon förklarar att det för många överviktiga handlar om motivation och att ställa om tillvaron.
- Det gäller att hitta goda vanor eller vardagliga ting man gör varje dag utan att tänka på det. Till exempel att äta rätt och att dagligen röra på sig 30 minuter. Inom viktminskningsprogrammet (Xtravaganza) uppmanar vi deltagarna att de ska ta hand om både sin kropp och själ, utvecklar Katarina Lindström.
Fotnot:
Jessika Anderssons kamp med överviktskilona har nyligen visats i tv-serien Aldrig mera fet (TV3).
Läs mer i onsdagens NT.