Det var drömmen om att få jobba nära skogen som tog Julia Nowak, 27, från sitt barndomshem i norra Polen till att bosätta sig i Finspång. Julia har aldrig varit intresserad av storstadslivet, för henne är det istället närheten till naturen som lockar mest.
– Planen är alltid att tillbringa varje ledig minut ute i naturen, så det kändes aldrig konstigt att flytta hit. Jag tror jag skiljer mig från andra i min ålder. Jag vet många unga som drömmer om storstäder, men jag har aldrig varit någon stadsmänniska, berättar hon.
Hennes passion har funnits sedan barnsben. Under sin uppväxt i Polen var hon så ofta hon kunde tillsammans med sin familj i naturen. Med sin pappa gick hon långa promenader i skogen och fick lära sig om olika arter av träd, växter och djur.
– Han visade mig olika löv. Förklarade att det här är björk, det här är bok och så vidare. Samma sak med djur när vi såg spår i snön. Jag var så fascinerad av det när jag var liten, och jag älskade det. Jag känner fortfarande likadant i dag, jag älskar det fortfarande, förklarar Julia.
Hennes pappa jagade ofta på fritiden och tillbringade därför många timmar ute i naturen. Julia minns hur hon som liten kunde bli väldigt besviken när hon inte fick följa med honom.
– Jag ville alltid följa med honom ut i skogen. När mamma berättade att han stuckit ut för att jaga utan mig började jag storgråta. Att lämna mig hemma var det värsta han kunde göra mot mig när jag var liten, säger Julia.
Det var självklart för Julia att jobba med skogsbruk. Hon började studera skogsvetenskap i Warszawa, men ett stipendium gav henne möjligheten att studera klart sin master på Sveriges lantbruksuniversitet i först Alnarp, och sedan Umeå.
– Det var såklart svårt att flytta för jag saknade min familj väldigt mycket. Men också att allt här var nytt, jag kunde inget om platsen och jag kände ingen. Min stora passion är att jaga och det var mycket svårare här, förklarar hon.
Till en början tog sig Julia långt på sina engelskakunskaper, men det blev svårare när hon skulle skaffa jobb. Julia förstod att hon var tvungen att lära sig svenska och tog därför svenskakurser och gick SFI. Att svenska och polska är så olika som språk gjorde det till en större utmaning.
– Det var inte särskilt lätt. Att jag studerat engelska och tyska hjälpte mycket med grammatiken, och att lyssna på radion hjälpte mig också. Nu försöker jag prata så mycket svenska som möjligt.
Fascinationen för jakt har Julia haft sedan barnsben, och hon tog sin jaktlicens så fort hon fyllt 18 år.
– Det jag tycker är fantastiskt med jakt är att ta sig in i en värld av vilda djur. Det handlar så mycket om att observera och lära sig mer om olika arter.
En viktig del av jakten är också att motverka en överpopulation av vissa arter menar Julia.
– Inget är svart eller vitt. Världen ser ut på det sättet att vi människor behöver kontrollera den. Vi har redan tagit steget in i skogen med vägar och liknande, nu måste vi ta hand om den. Det är så jag ser på saken. Du kan fortfarande vara jägare och älska djuren.
Hon tillägger:
– Det är bara ibland vi jägare faktiskt skjuter och då är vi tränade för att göra det så precist och etiskt som möjligt så att djuren inte hinner uppfatta vad som händer.