– Det är thailändarnas skällsord till oss som är hälften thai och hälften västerlänningar. De tar för givet att min mamma var prostituerad och min pappa var torsk när jag blev till, berättar Kitty Haxholm, hemma i Finspång på semester från sitt arbete i just Thailand.
En omvänd rasism som vi i Sverige kanske inte tänker på så ofta.
– Nej, men det händer att thailändare ropar det efter mig, det är mer negativt i Thailand än vad det är i Sverige. Jag bryr mig inte så mycket längre, det handlar om okunskap, förklarar Kitty som även upplevt krångel med myndigheter på grund av sitt ursprung.
Efter att ha blivit av med sitt pass så ställdes Kitty inför ett val när hon skulle ordna ett nytt i Thailand.
– Kvinnan på Migrationsverket ville att jag skulle välja nationalitet. När jag förklarade min situation så tyckte hon att min mamma borde ha tänkt på det innan hon gifte sig med en utlänning. Till sist gick de med på att jag skulle ha två olika pass.
Kitty bor i centrala Bangkok där hon jobbar som finansiell rådgivare på ett skandinaviskt företag.
Hon hjälper skandinaver som bor i Asien och Mellanöstern att placera sina pengar så bra det går.
– Vi har precis firat ettårsjubileum på kontoret i Bangkok och ska snart öppna ett nytt kontor i Malaysia. Det går bra och jag är så tacksam att jag fått den här chansen, poängterar Kitty som verkar något försiktig när det gäller att tala om sin framgång.
– Ha, ha. Ja, allting är relativt. Om det är lyxliv vet jag inte. Men jag bor bra och har bara några minuter till mitt arbete. Det är ett bra liv med rätt mycket resande vilket jag gillar.
Efter två år i Thailand så finns det förstås saker Kitty saknar från sin hemort.
– Ja, jag saknar enkla saker. Till exempel att gå ut med våra hundar i Grosvadsskogen eller åka skridskor på vintern. När jag är här i Finspång så saknar jag värmen, maten och storstadspulsen. Det händer alltid något i Bangkok. När jag är i Finspång saknar jag hetsen och när jag är i Bangkok saknar jag lugnet.
Liksom sin syster, Mix, så arbetar hon även en del som fotomodell.
– Jag är ingen proffsmodell, men det brukar bli något jobb varje månad. Det är mera min storasysters karriär, jag ser det som en hobby, säger Kitty som ser sin fortsätta framtid i Bangkok.