Lula Väisänen, inflyttad från Stockholm, har redan charmats av Bruksgården. Hon vill att den även i framtiden ska vara föreningsägd.
På föreningsmötet söndagen den 15 september är det planerat att föreningens 160 medlemmar ska få vädra sina åsikter om Bruksgårdens framtid. Klubbverksamheten är begränsad sedan fotbollen lagts ned. I dag återstår barngymnastik och ett gym.
– Vi vill bara föreningens bästa och att klubben ska överleva. Sedan har vi en omtanke om att människorna ska motionerna. Men ingenting av det föreningen sysslar med numera ger oss några större inkomster, säger Linda Hansen Jansson, ordförande.
Föreningen köpte Bruksgården av Igelfors Bruk på 1990-talet. Fastigheten utnyttjades förr flitigt för inkvartering av fotbollslag som kom till det lilla samhället för matchspel och träningsläger. Förre ordföranden Göran "Putte" Johansson drog också ett tungt lass för att hålla fastigheten i skick. Renoveringsarbetena av rum, kök, omklädningsrum och utvändig målning har kostat på ekonomin, likaså den tidigare gjorda investeringen på bergvärme. På plussidan finns ett förmånligt elavtal för föreningen med begränsad giltighetstid.
Linda Hansen Jansson berättar att Igelfors IF nu i första hand ska se till ortsborna – oavsett ålder – håller igång och tänker på hälsan.
– Åren efter "Puttes" bortgång har varit svåra för styrelsen. Inför stormötet ska alla kostnader fram på bordet. Som läget är nu anser inte jag att föreningen ska bedriva uthyrningsverksamhet. Bruksgården kostar för mycket att äga och att laga taket kan bli kostsamt för oss.
Redan på ytterdörren till Bruksgården möter besökaren den gul-svarta föreningsloggan och klubbmärket.
När NT tittar förbi Bruksgården stöter vi på grannen Lula Väisänen – inflyttad från Stockholm – som tar en promenad i septembersolen. Hon stannar till framför fastigheten och ler. Hon hoppas att Bruksgården blir kvar i föreningens ägo och att takproblemet går att ordna.
– För byn är Bruksgården viktig. Inte minst som samlingspunkt, säger hon.
Lula Väisänen bor granne med Bruksgården. Enligt henne behöver samhället en föreningsdriven samlingsplats. "Jag hoppas att man har råd att ha kvar Bruksgården", säger hon.
Lula berättar om den omtyckta lekplatsen på husets baksida, "cykelbanan", utegymmet och värdet av en populär festlokal i Igelfors.
– Nyligen kom ett gäng på mopeder och låg över. En annan helg hälsade vi på en grupp som firade en födelsedag i Bruksgården.
Lula Väisänen vill inget hellre än att föreningen ser till att reda ut och reparera det läckande taket.
– För oss betyder Bruksgården massor. Vi vill inte att den säljs. Vi trivs i Igelfors, här lever vi lantliv. Jag saknar inte Stockholm!