KONSTKroppar med starkt uttryck

Konstnären och arkitekten Bengt Anefall, hemmahörande i Gävle, är årets sista utställare hos Finspångs konstförening. Här visar han ett 50-tal verk i diverse tekniker: måleri i olja och akryl, litografier och tuschmålningar samt bildförsedda kakelplattor i ibland kluriga, ibland kryptiska konstellationer. Konstnärens förtjusning i underfundiga ordlekar och uttrycksfulla kroppsrörelser hos de i bilderna agerande genomsyrar kollektionen. Av arkitekten Bengt Anefall anar man intet, några arkitektoniska rum förekommer inte alls.

En viss rumslighet finns emellertid i de två målningarna Överläggningen och Överljus. En grupp figurer befinner sig i skugga och mörker i förgrunden, vända mot en ensam varelse på vilken ett intensivt ljus faller. Hotfulla bilder som handlar om utsatthet. Med palettkniven som redskap skrapar och ristar Bengt Anefall i färgen och lyckas därmed få liv i svärtan. I de humoristiska målningarna Över elva och Över tolv demonstrerar livligt dansande par, rödklädda kvinnor och svartklädda män, hur det kan se ut på dansgolvet före och efter midnatt.

Måleriet är emellertid ojämnt. Några påträngande, svårbegripliga bilder med titlarna Square dance och Dansen kring guldtrappan borde ha utgått.
I sina litografier vädrar konstnären sin ordvitsande ådra. Tantseriens kvinnor har titlar som Kontant (konformad hatt), Protestant (träben) och Bastant (fyllig och tung). Svarta, urringade fodral och röda hattar,skor och väskor står för kroppsspråket, några kvinnor finns inte i kläderna. Ögat uppfattar dem ändå i de aktiva mellanrummen. Samma sak i Dansserien där de utelämnade figurernas röda och svarta kläder beskriver de olika dansformerna i titlar som Tango, Gammeldans och Sista dansen.
En serie enkla men ganska uttrycksfulla tuschmålningar på rispapper visas också. I Tissel viskar två figurer om den tredje. Konturerna blir en aning oskarpa och svärtan mjuk som sammet när rispappret suger upp tuschet.

Slutligen några ord om kakelkonsten. Vita och kulörta plattor har ställts samman som små korsord, nio i varje grupp. Några grupper symboliserar olika länder. I dem ingår flaggans färger och bilder som ska föra tanken till respektive land, gult och blått och en kaffekopp för Sverige, till exempel. De flesta bilderna är dock svårtydda och rent av obegripliga. Bättre blir det i Cornelis, Cecilia och Polaren Pär där ett dansande par syns intill porträttet av Cornelis mellan en gul och en blå platta. En orange finns för hans ursprung och en svart för svårmodet i somliga texter.
Kakelgruppen FAIK med en bandyspelare är en hyllning till Finspång, där konstnären en gång växte upp.