Listan kan göras lång och platt...
Jan Hildemar har en förkärlek för att systematisera och katalogisera. Han är dessutom social och mycket pratsam, särskilt när det handlar om samlande.Så lägger han också flera timmar om dagen på alla sina samlingar.
Just den sociala biten är något som Jan framhåller som en av fördelarna med att vara samlare.
Alla dessa trevliga kontakter. Vart man än åker i landet finns det någon som man kan hälsa på som samlar på någonting.
Trots att Jans samlingar varken är få eller små ryms de i en vanlig lägenhet i ett vanligt hus i Finspång. Det kan ha att göra med att Jan bara samlar på platta saker det mesta från tuggummibilder och fruktomslag till frimärken och telekort.
Det kan också bero på att allt inte finns hemma i lägenheten de värdefulla samlarobjekten förvarar han i bankfack.
<br><span class=MR>Började som barn</span>
Han började redan som barn. Med vad minns han inte, men förmodligen var det tuggummibilder, säger han och visar en pärm där barndomens färgsprakande bilder finns insatta. Det kan också ha varit filmisar.
Vi skrev om Jan Hildemar och hans samlingar i NT för drygt fem år sedan. Då var han ordförande i Finspångs filatelistklubb och ägnade sig mycket åt frimärken, men artikeln handlade främst om hans samlande på telefonkort.
Sedan dess har det hänt en del. Jan har bland annat blivit ordförande för Svenska telekortsamlarnas förening med ungefär 200 medlemmar i hela landet. Däremot har han lämnat ordförandeskapet i filatelistklubben.
<br><span class=MR>26 pärmar telekort</span>
Några nya samlingar har tillkommit och de gamla har vuxit. Hans kollektion av telekort är nu uppe i 26 pärmar med 7000 utländska kort från mer än hundra länder. Korten är insatta i bokstavsordning efter ursprungslandet. Mellan 1000 och 2000 svenska kort ingår också i samlingen.
Men det vi pratar mest om under vårt besök hos denna närmast pedantiska samlare är hans nya fäbless för polletter av alla de slag.
Även dem förvarar han insatta i pärmar, i små plastfickor som är gjorda för mynt. Han visar oss polletter från dansbanor och kollektivtrafik men också kundvagnspolletter och spelpolletter för Black Jack och roulett. De flesta är i metall men några är i färgglad plast, trä eller bakelit.
<br><span class=MR>Det föll sig naturligt ...</span>
Polletter var i många länder föregångare till dagens telekort. Och eftersom telekort ligger Jan varmt om hjärtat var steget inte långt till att börja samla på polletter.
Det började för trefyra år sedan med att han köpte en påse med 75 polletter på en loppmarknad, just för att komma över en telefonpollett. När han tittade närmare på påsens innehåll visade det sig att han blivit ägare till inte mindre än 65 polletter från olika nöjesfält.
Då hade jag plötsligt en rätt bra samling, och då var det kört, säger Jan.
Det ena ger det andra i Jans samlarliv. Han råkade komma över en tavla med hundskattemärken, och eftersom sådana till utseendet påminner ganska mycket om polletter var det lika bra att börja samla på hundskattemärken också, tyckte han.
Han förklarar att äldre litteratur om polletter också tar upp hundskattemärken.
En god sak med samlandet är att man lär sig mycket, menar Jan. Han har läst på och kan en hel del om både hundbeskattningens historia, som började 1862, och telefonin i olika länder.
Vi samlare tar fram väldigt mycket uppgifter åt eftervärlden, konstaterar Jan, som utöver filatelistklubben och telekortsföreningen är med i samlarföreningen Carolinen i Norrköping och i Skilling Banco, Linköpings myntsamlarförening.
<br><span class=MR>Hjälper varandra</span>
Samlare håller ihop och hjälper varandra. Om Jan kommer över ett billigt och attraktivt parti med något som han inte samlar på själv köper han det ändå, för att sälja det vidare till någon han vet är intresserad eller för att ha det som bytesgods.
För Jans del är det inte värdet på samlingarna som är sporren. Helst ska samlarobjekten vara gratis eller i alla fall näst intill kostnadsfria. Ett exempel är hans samling av fruktomslag, sådana där papper som kan finns runt till exempel apelsiner.
Ett annat exempel är samlingen av plastkort, som började med att Jan Hildemar under en dag i Stockholm hittade ena halvan av ett sönderklippt betalkort i Gamla Stan
Jag kunde inte låta bli att plocka upp det, eftersom det var så vackert, förklarar han.
Senare på dagen hittade han andra halvan av kortet på Sergels torg, drygt en kilometer därifrån.
Själv säger Jan Hildemar att han helst samlar på saker som inte är gjorda för att samla på, "grejor som har haft en normal bruksanvändning".
Tredimensionella vykort, papperskort av olika slag, simborgarmärken och lyxtelegram. Listan över Jans samlarobjekt kan göras lång.
Jag är avundsjuk på de som kan hålla sig till en grej, säger Jan.
Så jobbar vi med nyheter