De loppisar NT besökt ligger inte i tätorten, utan runt om i skogarna. Det handlar om gårdsloppis, där vanliga människor har loppis i en lada, en bod eller i ett extra rum i bostaden.
Tanken är inte att försörja sig på försäljningen utan är en hobby som också ger social kontakt.
- Nej någon stor förtjänst blir det inte. Pengar som kommer in går till att köpa nya grejer.
Det säger Thomas Tambour vid Kattala loppis, det största kring Finspång och ska det vara korrekt ligger det i Hallsberg.
- Men jag ser Östergötland och kunderna kommer därifrån, säger Thomas Tambour, 200 meter från Finspångsgränsen.
Rundtur i loppisland
NT:s reporter har gjort en rundtur kring Hällestad, Grytgöl, Regna, Hävla och Rejmyre. Någon fullständig inventering är det inte fråga om utan vi har svängt ner där det funnits en skylt om loppis.
Thomas Tambour startade i liten skala 1996. Nu har det vuxit till den grad att han hyrt in sig i ett par lador på granngården. Det är ofattbart mycket grejer. Men hittar någon hit, utanför allfarvägarna?
- Det är fler än man kan tro. De som kommer gör det för att gå på loppis, man passerar inte bara förbi här. Många kommer tillbaka år från år.
Han fyller också hela tiden på, bland annat genom att köpa upp saker när folk flyttar.
Har intresset ökat?
- Ja, men det har utbudet av loppisar också gjort, så försäljningen har minskat, säger Thomas Tambour,
Trots mängden grejer tror han inte man gör några fynd här som ger 100 000 på antikmarknaden i Stockholm, men letar man efter något speciellt finns chansen att hitta det.
Ett loppis av rakt motsatt karaktär är Bergtuna i Regna där Ingrid Thorén Ahlström har sitt loppis i ett rum i källarplanet. Här finns egna saker och skänkta från släktingar och bekanta. Hon har öppet när det passar.
- Det är inte så många besök, mest är det turister som stannar till, säger hon.
Läs mera i fredagens papperstidning.