Ungdomsgården Hörnan i Finspång är reserverad för högstadieåldern, 13 till 15 år. Penny Davidsson och Isabella Persson har sommarlov och ska till hösten börja sjuan. Det är första sommaren de får komma hit till Hörnan, som de hört mycket om från sina storebröder som varit stammisar här.
– När storebrorsorna inte var hemma, visste man att de var på hörnan. Nu tycker de att det är tråkigt att inte längre få komma hit, säger Isabella.
– Det finns mycket att göra här och sen kan man träffa snygga killar ibland. Det känns soft att komma hit efter en jobbig dag och hänga med Jenny och Linda, säger Penny.
Här jobbar Linda Palm och Jenny Dellemyr sedan flera år tillbaka. Under åren har de lärt känna många av Finspångs ungdomar som haft en rutin av att komma till Hörnan efter skolan. De menar att man inte bara kan slussa ut ungdomarna utan att ha någon slags "avvänjningsperiod".
– Många har varit här i nästan tre års tid, då blir det sån kontrast när de inte längre får komma hit. Det skär i hjärtat när niorna inte får vara hos oss längre, säger Jenny Dellemyr.
– De som blir för gamla kommer ofta och hälsar på en period efteråt, det blir som en avvänjning från Hörnan. Det hade varit lättare om vi visste att vi kunde lotsa dem någon annanstans, fortsätter Linda Palm.
I Finspång finns det inte någon motsvarighet till ungdomsgård efter högstadieåren. Det finns alternativ hos kulturskolan eller utbudet i Finspångs föreningsliv. Curt Nicolin-gymnasiet har kvällsöppet för sina elever där man bland annat kan stanna kvar för att spela pingis, plugga eller se på film.
– Det betyder jättemycket för eleverna, då känner man att man äger sin skola, att man är stolt över att få ansvar. Vi ansvarar för våra elever. Vi har inte ansvar för ungdomarna i Finspång, utan det här handlar om våra elever, säger rektor Anders Södergren.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka har kommunen satsat på ungdomslotsar som ska hjälpa unga, från mellanstadiet till och med gymnasiet att hitta aktiviteter, samt vara anpassade till när det händer något. Håkan Forsberg, kulturchef i Finspångs kommun, menar att det är en verksamhet som fungerar bra och att kommunen har en täckning på aktiviteter för unga.
– Ungdomslotsarna ska ha örat mot marken för att kunna skapa trygghet för ungdomarna. Vi behöver mycket aktiviteter för unga och det måste vi lösa tillsammans med civilsamhället och föreningslivet. Här blir lotsarna en viktig hjälp för att hjälpa föreningslivet att rekrytera fler deltagare. Problemen försvinner inte av att öppna en ungdomsgård till, säger han.
En av de ungdomar som varit stammis på Hörnan är Lucas Hultgren. Han är 17 år, ska börja tvåan på gymnasiet och har inte fått gå till Hörnan på två år. Nu är han här för första gången på länge för att hälsa på.
– I början av gymnasiet kom jag förbi lite då och då, man får ju göra det. Jag tyckte det var så tråkigt att inte längre få gå på Hörnan, jag visste inte vad jag skulle göra efter skolan. Det finns typ inget att göra i Finspång när man inte får komma dit, säger han.
Lucas har inte testat Finspångs ungdomslots, utan helst av allt hade han velat ha en ungdomsgård för gymnasieelever.
– Jag känner ingen som besöker ungdomslotsarna, jag kanske borde göra det för att se hur det är. Jag hade velat ha något som Hörnan med en kafeteria, ett pingisbord, ett biljardbord och en soffa som man kan hänga i.
– Det var bra att ha vuxna man kunde prata med, om livet och så. De förstår det man pratar om. Det var som ett litet stöd när jag var här, menar Lucas Hultgren.
Det finns olika anledningar att söka sig till ungdomsgårdar, om det är för att spela pingis eller träffa snygga killar, få gratis mellanmål eller prata med en utomstående vuxen. Linda Palm och Jenny Dellemyr på Hörnan beskriver hur de fått följa kärlekshistorier spira och ta slut, hur ungdomarna vänder sig till dem i förtroende. Det förklarar betydelsen av att ha en kostnadsfri plats att komma till efter skolan.
– Med ungdomsgårdar kan man rädda många ungdomar. Vi hade velat ha en verksamhet för gymnasieåldrarna, från 16 och upp, säger Linda.
– Ett facit på att vi är viktiga och betyder mycket för våra ungdomar är när de anförtror sig åt oss. Jag känner att vi är jätteviktiga, många behöver en vuxen som lyssnar, säger Jenny.