Att producera en låt är som att lägga ett pussel, där bitarna är de olika instrumenten och sången.
Från metall till metal, från Gränges till bandmedlem. Att få livet att gå ihop som turnerande artist är svårt när det dessutom ska kombineras med heltidsarbete. För Richard Bendler, 47, gäller det att noga planera sina semesterdagar för att hinna med alla spelningar som han tillsammans med bandet Zornheym åker på. Han drömmer om ett liv där han kan ägna mer tid åt musiken.
– Drömmen är att kunna få göra det här varje dag, många säger att de vill kunna leva på musiken men bara att kunna göra det varje dag skulle vara jäkligt kul. Att spela musik är så brett, det är skapandet, det är inspelningen och sen ska man visa upp det på spelningar och turnéer. Därför hade det varit häftigt att spela musik varje dag, säger Richard Bendler.
Band som Europe och Twisted Sister väckte Richards intresse för musiken redan som ung. På den tiden var det gitarrspelandet som var roligast och det var först för några år sedan när hans bror bad honom growla – en sorts skriksång – till en låt som han insåg att sång passade honom.
– Jag testade att growla och insåg att vad fasen, det här låter ju bra, jag kan det här. Efter det bytte jag till sång och nu sjunger jag ju även vanlig sång, säger han.
Bandnamnet Zornheym refererar till ett påhittat sjukhus för vård av psykiskt sjuka, som heter Zornheim där bandmedlemmarnas karaktärer ligger inlagda. Låttexterna speglar deras tankar och upplevelser på det hemska sjukhuset och på bandets andra album blir patienterna utsatta för ett experiment, där gas ska hålla dem vakna. I karaktären Bendler finns det ett stort mörker, men i Richard finns inget mörker alls.
– Jag är ju egentligen en glad skit, mörker för mig är något filmiskt och romantiskt, jag är inte mörk som person. Jag kliver in i min karaktär. På scen är jag Bendler, där vill jag vara en berättande person som förmedlar känslorna, säger han.
Richard Bendler är den enda Finspångsbon i bandet. De andra bor i Linköping och Stockholm.
För Zornheym är ett album mer än bara musiken, och fascinationen för album som berättar en historia kom bland annat från band som Iron Maiden. Album de släppt har haft en tillhörande serietidning som berättar ännu mer om karaktärerna som bandets låtar handlar om. Drömmen för Richard är att bygga en påhittad värld runt bandets karaktärer och att det en dag leder till filminspelning och stora spexiga framträdanden.
– Blir vi så pass stora att vi får göra vad vi vill, då ser jag framför mig en stor scen, kulisser som bygger upp hela sjukhuset Zornheim, skådespelare som agerar i låtarna och att jag är med i en skådespelarensemble, säger han.
Zornheym fotograferades nyligen på Finspångs gamla lasarett. Kvinnan bakom masken är Finspångaren Anna-Karin Gustavsson.
Richard själv upplever det som att bandet har fler fans ute i Europa, än i Sverige. Därför blir det många spelningar utanför den svenska gränsen. Även om han gillar "livet i en väska", som han själv beskriver det, är livet på turné inte alltid så glamouröst.
– Min värsta upplevelse var i Tyskland. Jag var sjuk i feber och på natten skulle vi sova hemma hos bokaren. I rummet var det frost och svartmögel på väggarna, blod i sängen. Det var minusgrader i rummet, så jag var tvungen att vira en skinnjacka runt huvudet för att få lite värme, säger han.
Nyligen var bandet på Finspångs gamla lasarett och tog nya bilder inför turnén tillsammans med Anna-Karin Gustavsson från Finspång. Turnén kommer gå över hela Europa med ett första östgötskt stopp i Linköping i september.