Henry Karlsson Àr en av stamgÀsterna. LP-verksamheten, som drivs av fem frikyrkor i FinspÄng, har öppet de flesta av veckans dagar för de socialt utsatta.
Oftast med kopp kaffe och macka.
PÄ onsdagarna, som den hÀr dagen, delas det ut matlÄdor.
Henry Karlsson vÀntar utanför, knÀpper hÀnderna till Fader vÄr.
â Jag kommer ganska tidigt. Det Ă€r socialt, man fĂ„r prata med nĂ„gon, det Ă€r det som betyder nĂ„got för mig i alla fall. Man har mycket gemensamt. Jag har min gudstro ocksĂ„, det kĂ€nns skönt, sĂ€ger han.
Ăven om dörren Ă€r öppen, blir det att stĂ„ ute i vĂ„rvintern.
â Det var bĂ€ttre att sitta dĂ€rinne som vi kunde göra före pandemin. DĂ„ var det en annan gemenskap, sĂ€ger han lĂ„gmĂ€lt och ler.
â Nu Ă€r det sĂ„ att vi ska hĂ„lla avstĂ„nd. Det görs det inte i bolagskön precis.
Henry Karlsson Àr tydlig med sin missbruksbakgrund, men sÀger att han Àr drogfri nu, vilket Àr ett krav för att fÄ vara med i gemenskapen.
â Tidigare drack jag mest öl. Inte starksprit och framförallt inte narkotika, sĂ€ger Henry.
20 till 40 personer kommer de dagar verksamheten har öppet.
â Det har varit vĂ€ldigt jobbigt för vĂ„ra vĂ€nner. MĂ„nga har kommit till oss och som uttryckt detta. Nu Ă€r det lite mildare ute, men det har varit en jĂ€ttetuff situation för dem i vinter. För mĂ„nga Ă€r det hĂ€r veckans enda lagade mĂ„l mat de Ă€ter, sĂ€ger Maritha Wallh som ansvarar för LP-verksamheten i FinspĂ„ng.
Det Àr fem församlingar bakom verksamheten. Tre halvtidsanstÀllda, och "fantastiska" volontÀrer som Maritha vill lyfta fram.
Bo Artmark Àr en av dem.
Mötena utomhus har fÄtt en större betydelse under covidpandemin och en krÀvande bister vinter.
â Alla som behöver det hĂ€r Ă€r rĂ€dda om det. Vi pratar nĂ€stan mer med varandra nĂ€r vi stĂ„r hĂ€r ute. Vi vet lite mer om vad som hĂ€nder. Men man kĂ€nner sjĂ€lv en begrĂ€nsning. Det Ă€r det svĂ„ra, att man inte riktigt rĂ€cker till, sĂ€ger Bo Artmark.
Det Àr inte enbart pandemin som gjort tillvaron tuffare för hemlösa och socialt utsatta i FinspÄng.
â Det finns fĂ€rre och fĂ€rre platser för dem att gĂ„ till pĂ„ vintern. Garagen Ă€r lite portade nu, det Ă€r svĂ„rt att veta var de ska vara om de inte har bostad. Det Ă€r inte sĂ„ mĂ„nga, men för dem Ă€r det sĂ€rskilt svĂ„rt. De flesta har dock egna lĂ€genheter. Sedan hjĂ€lper de varandra i gruppen. PĂ„ gott och ont, förklarar Bo.
NÀr de flesta lÀmnat KalkugnsvÀgen fÄr de med sig veckans matlÄda och kanske nÄgra matvaror.
Stammisen Henry Karlsson har varit bostadslös sjÀlv. Nu har han en lÀgenhet och fÄr hjÀlp via bostöd.
â De brukar komma hem ibland och se till att man har stĂ€dat och sĂ„nt dĂ€r.
Det har varit kallt i vinter. Ăr det mĂ„nga som vill sova över hemma hos dig?
â BĂ„de ja och nej. MĂ„nga vill komma och sova över, det fĂ„r de göra. De fĂ„r mat och sĂ„nt dĂ€r. Jag tror de flesta klarar sig sjĂ€lva, en del bor i garaget hĂ€r eller i trappuppgĂ„ngar. TyvĂ€rr finns det folk som har det sĂ„.
Det har inte tunnats ut, eller dykt upp nya besökare till LP-verksamheten nÀr det varit sÄ kallt?
â Nej, det Ă€r samma mĂ€nniskor hela tiden. Jag gör sĂ„ mycket jag kan sjĂ€lv. LĂ„nar ut pengar som jag aldrig fĂ„r tillbaka, det vet jag förstĂ„s om innan, men det finns de som inte har nĂ„gonting alls. TyvĂ€rr gĂ„r de raka spĂ„ret till bolaget, nĂ€r de fĂ„tt nĂ„gra kronor. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt blir man en del av andras missbruk dĂ„. Men hĂ€r fĂ„r alla hjĂ€lp, sĂ€ger Henry Karlsson.