Sofie Göransson och Sara Hillbom från SOS Djurhjälp har sett till att en handfull hemlösa katter har fått nytt hem.
Sofie Göransson och Sara Hillbom från ideella SOS Djurhjälp lyckades ifjol fånga in fyra hemlösa, omärkta, och okastrerade katter mellan Sjömansäng och Värmeverket. Gruppen bor nu sedan ett år tillbaka hemma hos Sofie tillsammans med familjens övriga två katter.
– På håll såg katterna välmående ut, människor hade sannolikt matat dem. När vi hade fångat in dem såg man sviterna av väta och kyla som ger såriga tassar och trampdynor. Pälsen var okej. Veterinären uppskattade att de var mellan två och tre år gamla, säger hon.
Men alla har inte samma tur. Sofie Göransson berättar om en infångad katt som hade levt ute under flera år.
– Katten hade tovor i pälsen över hela ryggen. Tovorna gick ända ner i huden. Det var det värsta jag sett. Vi fick raka hela ryggen i samband med att vi kastrerade och chipmärkte honom. Då gjorde det ont i mitt "djurhjärta".
Sofie Göransson tog förra året hand om fyra hemlösa katter. Hon uppmanar kattägare att både registrera och kastrera sina djur. Molle i mattes famn är en av katterna som fångades in.
Sofie berättar att hon oroas över hur många katter som fortfarande inte är registrerade, id-märkta eller kastrerade.
– En del kattägare bryr sig inte. Andra vill inte betala vad det kostar. I längden blir det ohållbart att försöka mata alla hemlösa katter. Det är en snäll tanke, men djur behöver mer än mat. När katterna förökar sig spårar det ur. Det har vi sett flera exempel på.
Sara Hillbom berättar att kastrering är den allra viktigaste åtgärden för att hålla ned antalet oönskade katter i samhället.
– Vi pratar om engångskostnader. Dryga tusenlappen för en hankatt och cirka 2 500 kronor för en hona. Det är garanterat värt pengarna om djuren dessutom mår bättre efter ingreppet.
Bästa kompisar. Hemlösa katten Mille (tv) har fått det bra hos familjen Göransson som sedan tidigare hade Snowie.
Båda känner lite extra för djur som far illa i samhället.
– I början var de infångade katterna livrädda och fräste. I dag är de helt underbara! Vi hade aldrig haft sex katter här hemma om inte kattgruppen hade haft så starka band till varandra. När katterna fått hjälp hade jag inte hjärta att skilja dem åt och det har jag heller aldrig ångrat. Det är otroligt att alla sex katterna sover ihop, tvättar varandra och busar tillsammans. Det är kanske lite ovanligt, säger Sofie.
Totalt har närmare 424 000 katter registrerats av uppskattningsvis 1,4 miljoner i Sverige sedan registreringskravet infördes förra året.
– Vi räknar med att vi har en tredjedel av alla katter i registret och det är jag nöjd med. Det betyder att det finns ungefär 3 600 katter i Finspång. Att bygga upp ett register med tillräcklig kvalitet är ett långsiktigt arbete. Det tog nästan 20 år att få in 95 procent av alla hundar i registret. Förhoppningsvis går det snabbare med katterna, säger Anders Elfström, avdelningschef, Jordbruksverket i Jönköping.
Lösspringande katter brukar lättast fångas i fällor.
Behöver kattens status höjas?
– Ja, inte minst av djurskyddsskäl. För en hund betalas det stora pengar. En katt ges ofta bort. Regeringen visar i en utredning på 100 000 hemlösa katter. Katter behöver mänskligt omhändertagande och vård. Utan det riskerar katten att lida en fruktansvärd död.
Men en registrering löser kanske inte allt?
– Nej, det behövs kompletterande åtgärder som till exempel kastrering som förhindrar en ohämmad förökning.
Anders Elfström förklarar att de så kallade katthemmen runt om i landet gör stora insatser för bortsprungna katter.
– Här har registret kommit till nytta då många ägare har fått tillbaka sina katter, säger han.
Sofie Göransson och Molle trivs tillsammans.