Hafsa Said blev lite chockad när informationsbroschyren damp ner i brevlådan innan jul men lite lugnare när hon väl hade läst på vad mönstringen innebär.
– Jag kommer nog vara nervös innan, men jag tror det kommer gå bra, säger hon.
Hon ser inte fram emot att behöva åka till Stockholm eller Malmö för mönstringen men har förstått av äldre kompisar att testerna i sig inte är så farliga.
– Jag kan tänka mig att många tvekar om de inte vet vad det innebär, då kan det ju bli lite läskigt. Men jag vet ingen som inte vill, säger Hafsa Said.
Jacob Cotton är redo för såväl mönstring som värnplikt men vet flera vänner som inte är lika intresserade.
– Vissa vill inte göra det direkt efter gymnasiet för att de kanske vill plugga, men också för att de inte vill gå med i militären ifall det blir krig, säger han.
Hugo Farnebäck var i valet och kvalet om han skulle vilja göra mönstringen när informationen kom. Han sökte råd hos en kusin som gått igenom värnplikten.
– Nu har jag en mer positiv inställning till det. Det låter som en bra utbildning som man mognar av, och dessutom är det bra på cv:t, säger Hugo Farnebäck.
Han tror att även de som är ointresserade kommer att genomföra mönstringen på grund av risken att få böter eller en prick i belastningsregistret.
– Många säger ju att de vill gå utbildningen men att de aldrig vill vara i krig, och det är lite den tanken jag har. Det är ju nackdelen med det. Utbildning – nice, krig – inte så nice, säger Hugo Farnebäck.
Oscar Gyllensvärd blev lite överrumplad när han insåg att det redan närmar sig.
– Men det är också lite spännande. Det är nu man blir vuxen, säger han.
Alicia Hilding är född 2006 och kallades till mönstring förra året. Hon påbörjade mönstringen nyligen men fick pausa den på grund av en förkylning.
– Jag har alltid haft en positiv attityd till att mönstra, jag tycker att det är min skyldighet som svensk medborgare helt enkelt, så jag var exalterad att göra det, säger hon.
Under de första testerna märkte hon att vissa gladeligen blev underkända.
– Jag vet inte varför, men några tyckte inte att det kändes särskilt kul med krig. Det gör ju inte jag heller, men jag tycker att det är bra att lära sig. Alla hamnar ju i krig ifall landet gör det, säger Alicia Hilding.
Du känner ingen rädsla?
– Jo, det är klart, men det är vad det är. Man får väl hantera det då, säger Alicia Hilding.
Hennes jämnåriga vän, Ronja Flanagan, blev lite snopen när hon förra året inte kallades till mönstring, utan förklaring.
– Jag hade ju räknat med de här tio månaderna eftersom många i min familj före mig har gjort värnplikten. Och så hade jag förväntat mig lite tid mellan gymnasiet och högskolan. Så nu får jag vara lite mer seriös med min planering, säger hon.
Hon sörjer dock inte bristen på värnplikt, snarare bristen på en utstakad plan innan vuxenlivet börjar.
– Om det blir krig, det känns ju jättelångt borta, så skulle jag förmodligen rycka in på andra sätt. Jag skulle vilja hjälpa till, men vill inte vara i militären, säger Ronja Flanagan.