NT träffar den forne olympiern och numera författaren, sångerskan, konstnären och föreläsaren Lena Maria Klingvall minuterna innan hon ska bjuda på sig själv inför elever och handledare från Bergska skolans lärlingsprogram.

Hon sminkar sig med hjälp av fötterna, det har liksom aldrig funnits några andra alternativ.

- Nej, jag är så oerhört tacksam mot mina föräldrar som inte har sett eller gjort någon skillnad på mig och min icke-handikappade lillebror. Jag har alltid sett ut så här och vet ingenting annat, berättar Lena Maria.

Stjärna i Japan
Hon har verkligen visat att ingenting är omöjligt. Redan innan framgången i Här är ditt liv för 1,5 år sedan så var Lena Maria en firad stjärna i Asien och allra mest i Japan även om hon är hedersmedborgare i Taiwan.

- Jag tror att de gillar kombinationen av min röst och hur jag rent fysiskt ser ut. I Japan skulle en tjej som jag sättas på institution och glömmas bort. I mig ser de att det går att åstadkomma så mycket mer trots att jag är handikappad.

Lena Maria sätter sig på scenen och börjar inspirerat prata om sitt liv och sin uppväxt, emellanåt bjuder hon på en sång eller två. Bland annat Ted Gärdestads Låt kärleken slå rot. En av två sånger som Teds pappa bad henne att ta med på sin senaste skiva.

Budskapet är tydligt: Allt är möjligt.

Jantelagen styr oss
- Alla människor har sådana otroliga möjligheter. Vi tittar för mycket på riskerna. Allting hänger på tankarna vi har om oss själva. Vi svenskar är duktiga på massor av saker, men styrs för mycket av jantelagen. Som svensk ska man inte sticka ut, utan följa den grå massan. Det är helt fel. Var stolt för det du kan, alla är bra på någonting, berättar Lena Maria som är bra på mycket.

- Ja, men inte allt. Att klä på och av mig var länge ett stort bekymmer. Jag kan inte springa eller åka längdskidor, men jag kan göra mycket annat.

Med all säkerhet blev både handledare och elever inspirerade av Lena Maria Klingvalls föreläsning som också lockade till en hel del skratt.

"Livet är som en protes - alltid skaver det någonstans". En mening som Lena Maria fick med sig från "protesverkstaden" när hon var liten och som får avsluta den här texten.