– Det är inte första gången det har varit på det här viset, säger smeden Michael Maasing och tittar ut över en hel vägg med tidningsartiklar från både nu och då.

Dramatiken från artiklarna är talande. Det har varit kriser förr på glasbruket. Det handlar om hot om konkurs, konkurs och tappade arbetstillfällen. Känns rubrikerna igen?

400 personer förlorade, i alla fall temporärt, sina arbeten när Reijmyre glasbruk gick i konkurs i mitten av 1920-talet. En annan text handlar om att 115 arbeten är hotade. Historien är kantad av konkurser och svårigheter att få lönsamhet i glasbruket. 2015 är organisationen slimmad till 17 personer som riskerar att förlora sina jobb om ingen ny ägare tillträder senast 12 september.

Artikelbild

| Tror det ordnar sig. Michael Maasing är smeden i hantverksbyn som tar krisen med glasbruket med upphöjt lugn.

– Jag tror det löser sig den här gången med. Det gäller att en eventuell ny ägare ser att kvalité är viktigt. Rejmyre åker man inte förbi, Rejmyre åker man till, förklarar Michael som haft sin smedja med frun Lindas tillhörande garveri i tio år.

– Det har gått upp och ned under de här åren. Butiken ger oss inte mycket inkomst, det handlar om sex–sju veckor om året som fungerar. Resten är beställningsjobb, berättar Michael Maasing.

Karl Gustav Thiderman, 90 år, drev restaurangen Tre glas i Rejmyre från 1968 och 28 år framåt.

– Att lägga allting i knäet på kommunen och tro att de ska lösa allt går inte. Vi såg till att det kom sex-sju busslaster med folk hit varje dag på sommarhalvåret. På vintern anordnade vi julklappsresor och andra paketresor. Det gäller att samarbeta och få folk att dra åt samma håll, berättar Karl Gustav med 70 års erfarenhet av krögarbranschen.

Artikelbild

| Eftersöker boende. Krögaren Ceith Landin med hustrun Agnes. Ceith och kollegan Magnus Jeppsson ser gärna att de kan bygga till något form av boende till gestgiferviet så fort det går.

Om glasbrukets framtid säger han:

– Det vore en stor katastrof om glasbruket skulle försvinna. Det hoppas jag verkligen inte.

Artikelbild

| Restaurangägare. Karl Gustav Thiderman har drivit restaurang med framgång i Rejmyre i 28 år.

Leif Reidefors äger sedan 1 maj Rejmyre Mässingsbruk tillsammans med hustrun Carin. Båda jobbar fortfarande kvar på Siemens och sköter sitt nya företag på ledig tid.

– Vi har sagt att vi ger det ett år så får vi se. Om glasbruket skulle försvinna så blir det svårt att hålla en butik öppen, det är först och främst glasbruket som drar folk, säger Leif.

Artikelbild

| Rubriker från förr. På en vägg in till smedjan tornar braskande tidningsrubriker upp sig. Det handlar mycket om glasbrukets konkurser och hotade arbetstillfällen.

Ceith Landin och Magnus Jeppsson driver sedan början av juli i år Rejmyre Gestgifveri, efter att tidigare ägarna gått i konkurs.

– Starten har varit riktigt bra. På marknaden hade vi 750 gäster och 15 personer som arbetade. Nu är det långtifrån samma högtryck varje dag, men jag ser ljust på framtiden här i Rejmyre, säger Ceith medan en och annan gäst anländer för torsdagens lunch.

Artikelbild

| Krsier kommer och går. Kriser är inget nytt för Rejmyreborna eller glasbruket.

Deras första avtal med kommunen, som äger fastigheten, gick från början ut den sista september.

– Vi har förlängt avtalet till 31 januari nästa år, men självklart är vår målsättning att fortsätta längre än så, fortsätter Ceith som tillsammans med sin kollega är en av de nio intressenterna till att köpa konkursboet innehållandes Reijmyre glasbruk.

– Glasbruket måste vara kvar så vi var med i början, men när det kom in en aktör med betydligt större ekonomiska muskler än vad vi har så drog vi oss ur, avslöjar Ceith och fortsätter:

– Jag är säker på att det går att göra glasbruket och hela upplevelsen i Rejmyre mer attraktiv både för besökare och de som bor här. Andan här ute är fantastisk och det vi prioriterat är få med Rejmyreborna i det vi gör och de ställer verkligen upp. Vi kör pubkvällar och kommer att starta matlagningskurser med mera.

Ett problem är bristen på boende i Rejmyre, det finns inget vandrarhem och inget hotell.

– Ett gestgifveri utan rum är egentligen inget gestgifveri, då kan vi lika gärna byta namn. På den korta tid vi har varit här har jag tvingats tacka nej till tio stora företag som vill ha sina konferenser här, men det finns inget boende att erbjuda, säger Ceith med en suck.

Han har träffat kommunen och det finns planer för ett hotell.

– Det behöver inte vara så stort eller flashigt. Varför inte börja med cirka 15 rum och se hur det går.

I nästa vecka hoppas inte minst alla Rejmyrebor att de kan andas ut, då kan en ny ägare ha tagit över Reijmyre glasbruk.