Arne Hultqvist i Vånga hembygdsförening möter upp vid avfarten till Björke vävstuga på väg 215 mellan Finspång och Skärblacka. Mitt emot Björkeavfarten följer vi en stig några hundra meter. Det är en gammal kungsväg mot Vånga. I Vånga sockens nordspets låg den gamla galgbacken, gemensam avrättningsplats för socknarna Vånga, Risinge, Skedevi och Regna. Numera finns inget annat än en kulle och ett antal stenblock, bara vetskapen "att här var det" och kyrk- och domböcker som berättar om de hemskheter som tilldragit sig här.
– Vi har röjt upp kring platsen, säger Arne Hultqvist. Skogen har trängt in där det förr var öppna gärden.
Nu ska den gamla avrättningsplatsen lyftas fram, få en informationstavla och en skylt om Avrättningsplats ute vid väg 215. I vår blir det invigning, kanske med landshövdingen på plats.
Hur gammal galgbacken är är okänt, men det finns handlingar som berättar om avrättningar mellan 1687 och 1775. Platsen skulle ligga avskilt men ändå vid allfarvägen. Här skulle den styckade kroppen, uppsatt på pålar vara "androm till varnagel". Ofta samlades folk för att se den ohyggliga föreställningen. Det första steget i avrättningen var rådbråkning, där den dömde spändes fast på en ställning varefter bödeln krossade benen i kroppen med en yxa eller järnstång. Men det var viktigt att den dömde var vid medvetande när han eller hon slutligen skulle hängas eller halshuggas. Efter avrättningen följde partering (styckning) och stegling, där man satte upp kroppsdelarna på pålar.
1687 avrättades fiskaren och soldaten Anders Karlsson, Frängsätter i Skedevi. Han hade slagit ihjäl sin hustru och kastat henne i sjön Hunn, liksom parets barn. Han blev rådbråkad, halshuggen, parterad och satt på femstegel.
1690 avrättades Nils Olofsson och Kerstin Nilsdotter från Rejmyre, dömda för blodskam. Nils var Kerstins farbror och tillsammans hade de avlat ett barn.
1713 dömdes sågaren Erik Olofsson och hans styvdotter Margareta Persdotter för att under fem år ha idkat blodskam vilket ledde till att hon blev havande. Båda dömdes till döden och han avrättades vid Rökstorps Mo.
Soldaten Petter Carling från Kalbo soldattorp i Skedevi dömdes 1775 till döden för mord. Han avrättades genom halshuggning den 1 mars.
Det är några exempel som medlemmar i Vånga hembygdsförening tagit fram.
Enligt kriminalhistorisk statistik avrättades knappt två tusen personer mellan åren 1749 och 1910. Uppgifterna före 1700 är osäkra, men det kunde gå år mellan avrättningarna vid Rökstorps Mo. Bödeln fick försörja sig via andra sysslor, som att tömma latriner med mera. Rådbråkning och stegling förbjöds på 1700-talet. 1910 skedde den sista avrättningen i Sverige och 1921 förbjöds dödsstraff i fredstid.
Inom Vånga hembygdsförening har galgbacken vid Rökstorps Mo varit känd i decennier men det var för ett par år sedan, när Karl-Erik Widholm väckte frågan om att hedra dem som fått sluta sina liv där.
Tack vare hjälp från länsstyrelsen blir minnesplatsen nu verklighet.
– I och med att Vånga hembygdsförening ställer upp och tar ett skötselansvar kan vi starta ett fornvårdsobjekt och bekosta skyltar med mera, säger biträdande länsantikvarie Mattias Schönbeck, som berömmer hembygdsföreningen för deras engagemang och insatser.
– Det här är en del av vår historia som är bortglömd och som det inte pratas så mycket om, säger han.
Fotnot: Viktigare vägar mellan större orter kallades kungsvägar.