– Problemet uppstår när folk släpper ut sina okastrerade katter. Sedan 1 april i år finns också en lag, som säger att inga tamdjur få överges, säger Susann Anckarman, handläggare på enheten för djurskydd och veterinär vid Länsstyrelsen i Östergötland.
Det var i början av oktober som en kvinna skrev på Facebook att hon sett en katthona med unge röra sig på området runt Sjömansäng under en längre tid. Hon oroade sig för vad som skulle hända med dem när kylan kommer. Två volontärer från katthemmet Fiahemmet i Norrköping gav sig ut för att hjälpa till. Snart var katterna infångade.
Men det tog inte slut där. Volontärerna upptäckte att det var betydligt fler, till synes hemlösa katter, som strök omkring. Beslutet togs att även ge dem en chans att få mat och tak över huvudet. Efter en dryg månad kunde tolv katter räknas in.
– De är unga vuxna ner till runt 14 veckor gamla. De är så klart jätteskygga efter att ha levt ute. För vår del handlar det nu framförallt om att socialisera dem, så att de kan komma till nya hem vartefter, säger en av volontärerna.
– Vi har fått information om att det varit problem med lösspringande katter på det här området i många år, säger Inger Ydrenius, ordförande för Fiahemmet.
Inger Ydrenius påpekar, precis som Susann Anckarman, vikten av att kastrera katter som släpps ut och att också märka dem. Det finns, enligt Susann Anckarman inget krav i lagen på att katter ska vara märkta och registrerade. Däremot gäller det för hundar.
– Men ett nytt lagförslag ligger klart där även katter ska omfattas av samma krav. På så sätt höjs katternas status, tillägger Susann Anckarman.
Tolv övergivna katter och kanske fler, på ett industriområde, hur kan det bli så här?
– Det kan vara någon som övergett en okastrerad sommarkatt, det tar inte lång tid innan katter förökar sig. Och blir de sedan matade så fortsätter problemet – så mata inte övergivna katter. Visst, det kan kännas hjärtlöst, men man ska också vara medveten om att man per definition också då är kattägare, med allt vad det innebär.
Viket ansvar har kommunen i ett sånt här läge?
– Blir katterna till en sanitär olägenhet måste kommunen agera, också om man misstänker inavel och sjukdom. Då får kommunen avliva dem. Men självklart måste man var 120 procent säker på att ingen äger katterna, säger Susann Anckarman.