När hon var nio år fick hon bo hos en familj i Slätmon mellan Kisa och Rimforsa och det var där hon träffade sitt livs kärlek. Eller rättare sagt på bussen till simskolan i Pinnarp. Han hette Bo-Göran och var ett par år äldre.
Medan kaffet puttrar klart i bryggaren tar Pia fram en låda med brev. Det flesta är från Bo-Göran och efter lite bläddrande hittar hon det första brevet han skickade till henne.
Allra sist i brevet skriver han: ”Härmed skickar jag en riktigt stark kram till dig Pusspia från Pussboje. I love you”.
– Han var lite sprallig, precis som jag. Lätt att prata med. Och han var inte blyg som de andra killarna.
De flyttade ihop i en lägenhet på Tränggatan i Linköping när Pia var 15 år.
– Vad mina föräldrar sade? Det var inga problem. Ungdomar var mycket mer vuxna på den tiden.
Saker i vardagen
Sex år senare gifte sig Pia och Bo-Göran på von Lingens gård i Gamla Linköping. Första sonen Andreas som var ett år då är själv pappa nu. Pia och Bo-Göran har precis fått sitt andra barnbarn.
– Boje och jag känner varandra utan och innan. Fast ibland känns det som om jag är ensam eftersom han är egen företagare och jobbar så mycket.
Har förhållandet någonsin varit på väg att ta slut?
– Alla äktenskap har sina törnar, men det har aldrig varit något drastiskt. Vi ser till att hitta på saker i vardagen och gör gärna utflykter ihop. Eller så bara fikar vi tillsammans.
Både Pia och Boje är intresserade av bilar och åker gärna på träffar. Då kör de helst ögonstenen – en specialbeställd Chevrolet Camaro. Bilen byggdes förra året och är en kopia av en modell från 1967.
– Den är superstark. Man behöver bara titta på gasen så drar den i väg. Jag har bara kört den på en väg där det inte är så mycket trafik.
Vårdade sin mamma
Till vardags arbetar Pia inom hemtjänsten i Linghem. Att hon började inom äldreomsorgen är en följd av att hon under två år vårdade sin cancersjuka mamma.
– Vi skulle egentligen ha åkt till Finspång och handlat den där sista dagen hon levde. Hon ville inte ligga i sängen, trots att hon bara vägde 29 kilo då. Men på förmiddagen ringde pappa och sa att det nog var hennes sista dag i livet. Och så blev det. Mamma dog strax före lunch.
Gör fortfarande ont
Pia reser sig och hämtar en pappersnäsduk på köksbänken. Hennes mamma var inte mer än 64 år när hon dog och det gör fortfarande ont, trots att det har gått elva år.
– När jag vårdade mamma så insåg jag hur mycket jag tycker om att hjälpa människor. Så jag läste in vård och omsorg och började jobba inom hemtjänsten. Det är det bästa jag någonsin har gjort.
– Det är så härligt med gamla människor. De är så tacksamma. Dessutom kommer jag ju själv att behöva hemtjänst i framtiden och då vill jag ju ha samma vård som jag ger.
Tror du att det blir så?
– Jag hoppas det, men det är säkert ännu stressigare då. Men jag försöker utgå ifrån det och jag stortrivs verkligen med jobbet!