Fiskhandlare Swartz om nyrika och ödmjukhet
Lars-Olof Swartz stod i sin bod vid kajen och sålde fisk och reflekterade över en tämligen ny företeelse.- Folk har blivit mer ödmjuka med tiden, noterade han.
- Det goda uppförandet har avgått med segern. Det är skillnad mot hur läget gestaltade sig i slutet av 80-talet, menar Lars-Olof Swartz.
Foto: Fotograf saknas!
Lutar man sig lite över disken slår kylan emot en. Bäddar av krossad is gnistrar på rosa färsk laxkött. Det gäller att vara "till lax". Abborre, gös, gädda, rökt makrill och räkor ligger inom kylelementens revir fast bara några centimeter från den 28-gradiga värmen på kajen.
- Jag tar så mycket fisk jag kan här från Fyrudden, i den mån det fiskas. Nu ligger endast en skötbåt vid kaj där den varit parkerad hela sommaren, berättar Swartz.
Stora, dyra båtar
Det är inte mer kunder än att vi kan slå oss ner i en liten sittgrupp Swartz placerat ute i det fria. Några båtturister passerar förbi. Vissa har ådragit sådan solbränna att det inte ser riktigt friskt ut. En del stannar upp, kastar ett getöga mot fiskhandeln, ställer in kursen och landar vid disken. Swartz reser sig upp och tar på sig ett galonförkläde som inte kan bäras i värmen med mindre än att fiskhandlaren själv i så fall måste isas.
- Du har väl reserverat ett par stjärtar åt mig? säger turisten.
- Jag har några öronmärkta här, svarar Swartz.
Han går in i värmen igen under konstaterandet att det under den tidigare så blöta sommaren mest var stora, dyra farkoster som lade till i Fyruddens hamn:
- Någon jag talade med trodde att detta var ett utslag av arbetslösheten i landet, att så kallat vanligt folk inte hade råd att kryssa fram som förr. Men jag skriver nog inte under på det. Nej, det är snarare så att de stora båtarna är mera okänsliga för dåligt väder. Dessutom är det ju investeringar som väl bör utnyttjas. Och de är bekväma inte minst för att de är spatiösa.
Ödmjukheten blir en krona i samtalet med Swartz:
Lugnt i Fyrudden
- Jag har sett en ödmjukhet hos alla som kommer hit. Det är skillnad mot förr, särskilt vid en jämförelse med hur läget gestaltade sig under slutet av 80-talet då så många svenskar levde på lånade pengar. Det uppstod en kaxighet, en slags nonchalans som gjorde sig påmind i många sammanhang. Man köpte dyrt utan att fråga vad saker och ting kostade. För åtminstone de "nyrika" kunde kanske de ökade materiella tillgångarna påverka personligheten.
- Hur som helst, jag upplever inte den där avarten längre. Folk är i stället trevliga och kommer gärna hit och småpratar. Förresten hade jag förmodat att sommaren i Fyrudden skulle ställa sig mera dramatisk. Många människor är i rörelse och det är trångt i hamnen och det är som bäddat för att det ska uppstå friktioner av både lättare och tuffare slag. Dessbättre har det goda uppförandet och hänsynsfullheten avgått med segern.
Så jobbar vi med nyheter