Från kossor till psykiatri
Efter nio år som lantbrukare, slängde han grepen, sålde korna och började studera medicin.
Foto: Bo Cederqvist
- Här, i bygdegården, tillbringade jag mycket tid i ungdomsåren, eftersom jag var aktiv både i 4 H och JUF. Vi hade till och med gammeldanskurser här inne, säger Olle Hollertz innan han äntrar podiet.Men om vi vevar filmrullen bakåt, så hamnar vi i Fredriksnäs säteri, där han växte upp med föräldrar och syskon. Efter låg- och mellanstadiet i Gryt samt högstadiet och gymnasiet i Valdemarsvik, respektive Norrköping, blev det sedvanlig militärtjänstgöring och en del pluggande på lantbruksskolan i Gamleby. Radikalt beslut
Endast 21 år gammal kopplade han greppet om gården Kvarntorp, där han förvaltade myllan och mjölkade kor tillsammans med frun Birgitta.- Men vid 30 års ålder ställde jag mig frågan om det här är vad jag vill syssla med fram till pensioneringen. Samtidigt var ju inte lönsamheten så där överväldigande. Så jag och Birgitta beslutade att göra något radikalt. Vi flyttade till Umeå. Hon började studera till syo-konsulent och jag pluggade medicin. När Birgitta sedan fick en tjänst i Oskarshamn veckopendlade jag till Stockholm, där jag avslutade sista terminen av mina studier, säger Olle Hollertz, som blev färdig specialist 1999.Inte dystert
Redan från början hade han siktet inställt på människans känslomässiga sfär, eftersom intresset för psykologi och filosofi alltid har legat honom varmt om hjärtat. - Psykiatrin kan av somliga uppfattas som ett dystert område. Men det är givetvis inte min uppfattning. För när man, som jag, bland annat, arbetar med en integrerad psykiatri, vilket innebär att man slussar in personen i lokalsamhället, så jobbar man mycket med kontaktmän, myndigheter och team av olika slag. Och just de här kontaktytorna tillför jobbet en oerhörd stimulans, säger Olle Hollertz.Gryt som Bullerbyn
Han klär sitt barndoms Gryt i termer av Bullerbyn och Elsa Beskow. Han minns hur han väntade på skolbussen, som gick under smeknamnet Benjamin och som tog eleverna på krokig väg från Fredriksnäs till Gryts skola. På den tiden hade inte många hört talas om adhd eller Aspergers syndrom, två psykiska avvikelser, som Olle Hollertz nu föreläser om.- Det handlar inte bara om att försöka lindra och bota den enskilda patienten. Som psykiatriker anser jag att det också handlar om att vidga normalitetsbegreppet. Vi säger att vi i dag är så toleranta. Vi måste vara toleranta, eftersom normalitetsbegreppet har blivit smalare. Det finns således fler som vi måste vara toleranta mot. För mig blir det bakvänt, säger Olle Hollertz och fortsätter:Ta till vara förmågan
- Personer med adhd och Aspergers är personer, som tidigare inte hade någon diagnos. Men eftersom de inte klarar av att leva upp till samhällets behov, så får de diagnoser istället. Många av dom har kvaliteter och begåvningar som vi inte tar vara på. Och då känner jag att mitt uppdrag är att jobba för ett samhälle, som kan ta tillvara de här individernas förmåga. Samtidigt är det givetvis viktigt för individen att känna sig betydelsefull och inte bli marginaliserad.Borderline blev adhd
Han pekar också på hur diagnoskartan har förändrats under de senaste 20 åren; hur de som tidigare fick diagnoser som borderline och antisocial personlighetsstörning i dag har adhd.- Detsamma gäller många med schizofreni, som fått diagnosen Asperger.Gång efter annan läser man om vuxna, som har fått sin adhd-diagnos och som därmed får en förklaring på sitt beteende.- Ett trassligt liv med kriminalitet, avsaknad av arbete och dåliga relationer har därmed blivit bekräftat. Men det finns andra faktorer också. adhd ursäktar inte allt, men ger en hel del förklaringar. Det har konstaterats att 40 procent av internerna inom våra fängelser har adhd, vilket man vill utreda och sätta in centralstimulantia mot.Hur ser du på det psykiska tillståndet i dagens Sverige?- Jag tror att antalet allvarliga psykiska sjukdomstillstånd har varit ganska konstant över tid. Däremot har vi en ångestproblematik och en känsla av nedstämdhet, som har ökat. Förväntningarna att må bra och vara lycklig har stegrats och då söker man sig till psykiatrin. Min uppfattning är att man "psykiatriserar" en del av det som hör vardagen till. Tidigare sa man att folk var blyga. I dag har de social fobi och kräver behandling och medicin.Får man någon form av yrkesskada som psykiatriker?- Inte så att jag tolkar och diagnosticerar personer som jag umgås med. Men yrkesskadan är nog snarare att man blir aningen avtrubbad. Att man inte tycker att utanförskap och udda beteende är något konstigt. Allmänhetens reaktioner och rädsla för psykiskt sjuka kan jag vara oförstående för. Men jag förstår givetvis deras rädsla för det okända.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!