Det är nästan så att hjärtat hoppar över ett slag när man kliver in i Gunilla Skerfes hem i Gryt. Den svindlande havsutsikten får en att formligen tappa fattningen.
Seglat i Västindien
- Vi hade varit ute och seglat i Västindien i flera år, min man och jag, när vi kom hem och bestämde oss för att ta över det här huset som bara var en liten stuga på 39 kvadratmeter då, berättar hon.
Det var 1971. Nu, 40 år senare, har hon sötvatten i stället för saltvatten i kranarna och betydligt fler kvadratmeter bostadsyta att röra sig på. I samma veva som hon och maken bestämde sig för att överta släkthuset i Gryt ringde Gunilla Skerfe till högstadieskolan Vammarskolan i Valdemarsvik och undrade om det fanns någon tjänst ledig.
Väldig tur
- Och jag hade en väldig tur, det fanns det. Så jag lämnade mitt jobb på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm och flyttade hit, även om jag sörjde att lämna min tjänst som jag trivdes väldigt bra med.
Intresserad av litteratur
Gunilla Skerfe har alltid varit intresserad av litteratur. Men under åren som lärare på Vammarskolan, varvat med att hjälpa maken i hans jobb som båtbyggare, räckte inte tiden till föreningsliv.
Efter pensioneringen 1995 har dock Gunilla Skerfe valt att engagera sig i den förening som tog vid när bokbussen slutade trafikera Gryt.
- Vi är ett gäng pensionärer i styrelsen, och jag är väl den som just nu har suttit med längst. Det ligger på oss att registrera böckerna och ordna dem enligt rätt signum. Dessutom har vi utlåning fyra timmar varje vecka, och funderar mycket kring vilka böcker vi ska köpa in.
Bland Gunilla Skerfes personliga favoritförfattare hittar man brittiske Nevil Shute och svensken Erik Eriksson. Till biblioteksföreningens årliga författarafton drömmer hon om att landa gäster som Kerstin Ekman eller Bodil Malmsten.
- Kerstin Ekmans böcker kan vara ganska svåra. Men jag gillar att hon stod upp för sin åsikt när hon slutade medverka i Svenska Akademin i samband med Salman Rushdie-affären. Det skulle jag vilja höra mer om.