Två av de svenska fartyg som sänktes av ryska torpeder hade lotsar från Häradskär ombord. Författarens far, lotsen Elis Magnusson, var själv en hårsmån från att dödas när en torped från en främmande ubåt strök precis bakom hans egen båt och fick det bakomvarande fartyget att explodera och sjunka.
Bo Elis Magnusson är nu nominerad till Selmapriset 2021, bland tio utvalda författare av egenutgivna böcker under 2020 i hela landet. Vinnare ska utses 15 april och prissumman är på 20 000 kronor.
– Jag blev förvånad, det var verkligen en överraskning att jag är med, men är förstås glad för att få ett godkännande som inte bara är lokalt förankrat, säger Bo Magnusson.
– Jag ville skriva boken eftersom jag tycker att det är synd om den här historiska delen går förlorad. I nästa generation har den försvunnit.
Boken är inte bara en dokumentär om ett krig som 1942 letat sig in i neutrala Sveriges kustvatten, utan också en berättelse sedd ur det mänskliga perspektivet, hur man levde och verkade på Häradskär den här svåra tiden. Här fanns då inte bara lotsstation och fyrplats utan också en militäranläggning sedan några år.
Man kan nästan, genom boksidorna, känna den ständiga oro och osäkra väntan som lotsarnas familjer fick leva med den här tiden, bland dem Bo Magnussons mor Sonja.
En tid där nyhetsrapportering var långt ifrån det mångsidiga och snabba flöde vi har i dag. Ovissheten blev ofta plågsamt utdragen. Särskilt som lotsarna knappast hade några bestämda arbetstider utan kunde vara borta flera dagar ibland.
Eftersom lotsarnas arbete denna sommar, tredje året som kriget rasade, blev alltmer riskfyllt med flera incidenter beslutades att lotsningar skulle göras i konvojer med militär eskort av den svenska flottan.
Det visade sig ge en falsk trygghet eftersom det var just under en sådan resa som Elis Magnusson fick uppleva hur båten bakom torpederades och snabbt försvann i en kaskad av vrakspillror, malm och metalldelar som virvlade upp i luften för att sedan dala till havets botten.
Att det inte skrivits så mycket om denna del av svensk historia, det kustnära kriget med kränkningar av svenskt territorium, tror Bo Magnusson beror på att det kom i skuggan av större händelser om krigets härjningar i Europa.
– Jag kunde ha skrivit en ren dokumentär, men då skulle mycket ha gått förlorat av vad människorna kände och upplevde, säger Bo Magnusson.
Mycket fick han berättat av föräldrarna Sonja och Elis Magnusson samt av andra boende på ön.
– Men pappa ville inte prata så mycket om det här, det ville inte de andra lotsarna heller och jag har aldrig förstått varför, säger Bo Magnusson.
Anledningen till de ryska ubåtarnas intresse för svenska vatten lär ha varit exporten av svensk järnmalm till Tyskland.
Bakom bokens tillkomst ligger också oräkneliga timmar av forskning i arkiv, lotsböcker, facklitteratur och tidningar från den här tiden på biblioteket i Norrköping.
– Jag ville ju få allt det här bekräftat.
”Han sprang åt fel håll” utgavs 2020 men Bo Elis Magnusson har också tidigare gett ut Juninätter 2018 om en udda händelse på Häradskär, men handlar då om 1960-talet. En tredje bok är på gång. Vad den innehåller vill han inte avslöja ännu.
– Men jag kan väl säga så mycket som att det också är på Häradskär, säger Bo Magnusson.