Vi träffas i den rofyllda grönskan på Gusums Herrgård. Egendomen har utgjort hem åt bruksägarfamiljer i över 200 års tid. I dag återstår endast de två flygelbyggnaderna efter en omfattande brand 1995 då den stora huvudbyggnaden brann ned till grunden.
- Jag förlorade allt. Kläder, möbler, allt. Men värst är alla papper och foton, dem får jag aldrig tillbaka, säger Ulla Torstensson och skakar dystert på huvudet.
Som äldsta dotter i en barnaskara om fem flickor var det aldrig ens tal om att Ulla Torstensson skulle ta över efter sin far Lage Westerberg i aktiebolaget Gusums Bruk. I stället blev det hennes make Lennart Torstensson som tog över chefsposten strax efter parets giftermål 1944.
- Men visst försökte jag påverka Lennart många gånger i olika beslut som skulle fattas. Jag kanske hade mer känsla för bruket än vad Lennart hade när han först kom hit och fick anställning som ingenjör, säger Ulla Torstensson.
Trycker undan
Varken hon eller sonen Hans vill gå djupare in på den tid som följde efter avslöjandet om att deras man respektive far spekulerat och fifflat med boksluten tillsammans med brukets ekonomichef Harry Friberg. I den härva som senare nystades upp visade det sig att männen bland annat skrivit upp värdet på företagets råvarulager
i ett försök att dölja omfattande spekulationer på den Londonska metallbörsen.
- Jag fördjupar mig inte i det. När det kommer något sånt där så trycker jag undan, annars skulle jag ju inte stå ut. Jag måste se framåt för att fortsätta, säger Ulla Torstensson.
Hon uppger själv att hon inte visste om makens affärer, men att hon anade att något inte stod rätt till. Hon förlitade sig på bolagets styrelse som hon antog måste ha koll på räkenskaperna. Hans Torstensson tog över vd-posten efter sin far bara något år innan skandalen kom i ljuset.
- När det väl uppdagades hade det gått för långt. Samtidigt var både tiderna och konjunkturen hårda vid den här tiden. Skulle man ha försökt rädda bruket hade man nog behövt slå ihop det med något större företag. Det enda positiva var att de flesta slapp bli arbetslösa i och med att Boliden tog vid, säger Hans Torstensson.
Lämnade en tomhet
Ulla Torstensson beskriver hur det genom åren har skapats en slags familjekänsla i Gusum.
I Ulla Torstenssons mening tog bruket hand om många och mycket på orten. Var det någon som gick arbetslös var det mer regel än undantag att personen fick jobb på bruket. En brukspatron skrev till och med vid ett tillfälle till häradshövdingen och bad om nåd när en arbetare hamnat
i klammeri med rättvisan efter ett slagsmål.
- Jag tror att det här är något som samhället och människorna i Gusum lider av i dag också. Tidigare har man alltid haft bruket som stöttat och hjälpt till. På det sättet blev det tomt när bruket försvann.
Den omfattande ekonomiska svindeln innebar i förlängningen att många Gusumsbor förlorade pengar efter att ha köpt aktier i Gusums Bruk AB. Ulla Torstensson konstaterar att hon har valt att bo kvar på orten genom alla år. I dag bor hon och sonen Hans med familj fortfarande på herrgården i Gusum.
"Vi blev kvar"
- Det blev bara så att vi blev kvar. Visst har det funnits de som har varit avogt inställda. Men jag upplever att jag får en väldig respons i samhället. Jag möter många gamla i samhället som är nöjda och berättar om vad bruket har gjort för dem, säger Ulla Torstensson.
Både hon och sonen Hans ser fram emot en rivning av de gamla brukslokalerna i centrala Gusum. I dag verkar ruinerna mest som en smärtsam påminnelse om forna tider. Att utsläppen som saneras i dag också är frukten av hundratals år av obetänksamhet från brukets sida ser de som ett tråkigt faktum.
- Vi kan ju inte göra något åt det som har skett. Det enda man kan tänka är att det görs mycket nu så att det sakta blir bättre, säger Ulla Torstensson.
Bara under det senaste året har den forna bruksägarfamiljen bevittnat hur viratillverkaren Voith meddelat att man lägger ned verksamheten i Gusum och därmed lämnar 65 personer utan jobb. Nu återstår endast mässingsproducenten Outokumpu Nordic Brass som större industriföretag på orten.
Bättre med småindustri
- Jag vet inte riktigt vad man ska göra för att rädda arbetstillfällena. Ett sånt där varuhus som de har i Ullared vore väl bra, säger Ulla och slår ut med armarna i en hoppfull gest.
- Jag tror mer på mindre industrier så att man slipper förlita sig till en större arbetsgivare, säger Hans Torstensson.