Långgrunda stränder i Estland

"Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa...". Treåringen sjunger glatt en av sina favoritlåtar när i solgasset bland Haapsalus träkåkar. Jag förstår att hon blir inspirerad, för här fann illustratören Ilon Wikland sina förebilder till Pippis välkända kråkslott, med sina tinnar och torn och en och annan detalj på sned.
Stan är full av "Pippihus", både nyrustade och stadda i förfall. Wikland bodde här som barn - hennes familj äger det lilla trähuset fortfarande, och för ett år sedan invigdes en stor lekpark i hennes namn.
Men trähus i all ära - när solen steker är det stranden som gäller och badlivet i Haapsalu har 180-åriga traditioner. 1805 byggdes stans först badhus och 20 år senare började gyttjebad bli storindustri med besökare från hela det väldiga Ryssland, inklusive tsaren.
Lerbadarnas favoritstrand, "Afrikastranden" och egentligen hela viken där den ligger, är i dag igenväxt. Det största friluftsbadet (utan lera), det långgrunda Paralepa, ligger i viken på andra sidan centrum, som anlagts på en udde ut i Östersjön. Tvärs över vattnet finns ett mindre, mysigare bad med fina gräsmattor, men inte lika långgrunt.

Livet i svenskbygderna
Därifrån är det bara några hundra meters promenad till Aibolands Museum, estlandssvenskarnas museum, på Sadama-gatan 32. Det är en fascinerande värld som målas upp på museet; livet i svenskbygderna längs den estländska kusten, en tusenårig kultur som var i allra högsta grad levande fram till slutet av andra världskriget.
Märkligast är nog skildringen av livet på den lilla ön Ruhnu, på svenska Runö, där estlandssvenskar levde på 1700-talsvis ända in på 1940-talet. Ön är Estlands sydligaste utpost i Rigabukten och har förbindelser med Pärnu, landets främsta badort och officiell sommarhuvudstad.
I Pärnu är det kurhotellen och den flera kilometer långa sandstranden som lockar. Läget längst inne i Rigabukten är perfekt för att varmt ytvatten ska pressas in med sydvästvindarna. Temperaturen höjs ytterligare av att det är så väldigt långgrunt - man kan gå ut över hundra meter utan att ha vatten över midjan.
Som kurort har Pärnu en lång tradition. Redan 1839 öppnade den första badanläggningen. Men riktig fart tog inte bad- och hälsoturismen förrän vid sekelskiftet då man på hälsohemmen behandlade allt från nervsjukdomar till hjärtbesvär.
1920 erkände Sovjetunionen Estlands självständighet och intresset för Pärnu växte i både Tyskland och Sverige. Under några år i slutet av 30-talet fanns direktförbindelse med Stockholm och en del hotell hade svenskspråkig personal. För turisterna rådde livets glada dagar och sommaren 1939 firade Pärnu 100 år som badort. Men så kom kriget, följd av Sovjetockupation och 50 år av slutenhet från omvärlden.

Lugnt tempo
Nu är det mesta av det som återstår av trähusen och de läckra funkisvillorna restaurerat. Livet flyter på i ett lugnt tempo, trots att stan är så populär. Antagligen beror det på att Pärnu mest lockar medelålders och äldre.
Många kommer för behandlingar på något av de nio kurbaden. Det finns läkarstyrda kurer, men många sommargäster nöjer sig med massage, skönhetsvård eller motion. Det största och nyaste av dem, Terviste Paradiis, har också ett stort äventyrsbad. För kvinnor som vill bada eller sola nakna finns en lång strandremsa avsatt och på den allmänna delen pågår strandspel, glassätning och reklamjippon dagen lång. Det blir trångt mellan badhanddukarna när solen gassar, men stämningen är hela tiden vänligt familjär.

Långgrunda stränder i Estland

Estland är ett skönt badresmål på sommaren. Fina sandstränder, varmare vatten än på den svenska sidan Östersjön och attraktiv prisnivå. Dessutom kan man få en spännande historielektion i de gamla svenskbygderna.