Dyr sanering ger nytt liv åt bruksområde

Förgiftningsrisk. Tillträdesförbud. Skyltarna vid det gamla bruket i Hälleforsnäs utanför Flen talar sitt tydliga språk. Marken är starkt förorenad. Området ligger i högsta riskklass.
Men sista december 2005 ska skyltarna kunna tas ned. Då ska hela bruksområdet ha sanerats i en operation, som kommer att stå som förebild för många liknande saneringar i landet. Hela området är cirka 100 000 kvadratmeter. Av det upptar en industritipp en fjärdedel. Tippen och ån är det som är mest förorenat. Under 70 år dumpades bland annat stora mängder giftig (cancerframkallande) stenkolstjära (från gasframställningen) på tippen, för den låg helt enkelt bra till. Därför heter den tjärtippen.
I mitten på 1600-talet anlades ett järnbruk vid Hälleforsen. Efter hand ändrades inriktningen. Det har funnits gjuterier, mekaniska verkstäder och ytbehandling och gasframställning. I slutet av 1960-talet jobbade 900 personer här. Men 1997 var det konkurs.
Men bruksområdet har överlevt, även om många lokaler gapar tomma. I dag finns det flera företag, som Tuna Stålrör som gör bromsbackar till Scania, samt företag inom bygg, service och kultur, med en teater som kanske främsta magnet. Ett 80-tal personer jobbar här.

Lättare konkurrera
Men ambitionen stannar inte vid detta. Det betonar landshövding Bo Holmberg
- Utmaningen är att göra mindre städer av tätorter typ Hälleforsnäs. Länet behöver bygga många fler bostäder. För Mälardalen är om 30 år en enda gemensam boende- och arbetsmarknad. Bruket får en helt annat möjlighet att vara med och konkurrera om nya invånare och verksamheter när man tagit upp skiten, säger Holmberg då ha inviger operation Rena Bruket.

Drickbart vatten
Självfallet ligger det också
i Flens kommuns eget intresse att göra området så bra, att människor och djur kan vistas där utan risk. Henrik Erdalen, som är projektledare och spindeln i nätet för saneringsjobbet, guidar NT runt och listar målen för projektet. Vattnet i ån ska kunna drickas. Folk ska kunna jobba och roa sig i området utan risk för hälsan, I dag klarar vi dessa tre mål. Men det är osäkert hur det går på sikt. Vidare ska folk kunna vistas på tjärtippen. Växter ska kunna gro där utan att drabbas negativt. Inte heller ska bottenmassorna i ån utgöra någon hälsorisk.
I dag talar skyltar vid bland annat tippen om att området är förgiftat.
Redan 1997, då bruket lagts ned, började Flens kommun fundera över miljön och sökte pengar för att studera området. På nationellt plan gjordes samtidigt en inventering av gamla miljösynder (det började med nedlagda gruvor) och man fann, att Hälleforsnäs bruk stack ut rejält. 2001 bekräftade en studie av Hälleforsnästippen att den inte bara innehöll stenkolstjära och tungmetaller utan även höga halter av arsenik. Och då blev tippen avstängd.

Svår sanering
Nu har saneringen börjat.
- Den blir svår, eftersom det rör sig om så många olika föroreningar från olika processer, förklarar Henrik Erdalen.
- I princip skulle vi kunna ta bort stenkolstjäran genom biologiska processer. Men då har vi alla metallerna kvar. Vi skulle också ha kunnat valt att gräva upp allt. Men att flytta alla föroreningar här till Sakab eller annan deponi, det är ingen bra lösning. Vi skulle bara flytta problemet.
Man har i stället valt att eliminera risken och inte föroreningarna. Det sker genom att tippen, ursprungligen ett kärr, kapslas in. I dag kan man se klumpar av stenkolstjära bubbla upp som klumpar i ån. Nu ska tippen tätas på sidorna ända ned till fast berggrund och kläs över med olika tätningslager, bland annat bentonitlera och plast. Man ska också försöka återskapa något av naturmark på "taket" av tippen. Täckningen ska hindra tippen från att läcka ut gifter, i synnerhet när det regnar. Ån kommer att läggas om så att den får en ny sträckning runt det förorenade området. I dag rinner den rakt igenom.
- Sedan ska alla fastigheter saneras. De som är värst förorenade kommer att rivas, berättar Henrik Erdalen och visar på flera borrhål i golven där giftprover tagits.
- Också här i byggnaderna kan föroreningarna vara mycket ojämnt fördelade.
Det kan bli så att jordmassor inom bruksområdet fraktas bort till deponi. De sker om halterna av olja, kolväten och/eller metaller överskrider värden som kan tillåtas för industrimark.

Billigaste modellen
Valet av saneringsmodell är också en kostnadsfråga. Henrik Erdalen berättar att den dyraste lösningen skulle kosta 480 miljoner kronor. Nu ska 75 miljoner kronor räcka. Därav betalar Flen knappt fem och staten via länsstyrelsen huvuddelen. Att det i dagsläget är ont om byggjobb har varit en fördel. Sju byggföretag lämnade anbud. för saneringen. Man valde GBA; (Grus och Betong).

Pengarna räcker
Henrik Erdalen låter övertygande då han säger sig vara säker på att pengarna räcker, även om man stöter på oupptäckta föroreningar. NT ställer frågan apropå Norrköpings problem med saneringskostnaderna för Plantagentomten på Ingelsta. Där måste som bekant sanering ske till en nivå där det tillåts att man driver affärsverksamhet.
- Och hade det varit så att tjärtippen skulle utnyttjas för något sätt då hade vi också fått gräva bort föroreningarna, säger Henrik Erdalen.
I Hälleforsnäs har man också haft de kulturhistoriska värdena med då sanering diskuterats. Det hus som måste bort har dessbättre inget högt värde.
Hela tiden under saneringen kommer prover att tas så att man vet vad som händer med föroreningarna. Vidare ska man kontrollera att täckningen håller tätt. 2010 ska bottenlevande djur i ån undersökas och jämföras med situationen 2002.

Dyr sanering ger nytt liv åt bruksområde

Stenkolstjära, bly, kadmium, zink, koppar, arsenik... Hälleforsnäs bruk finns inte längre. Men gifter i mark, vatten och hus gör området till Sörmlands mest förorenade. Nu har saneringen inletts. Pris: minst 75 miljoner kronor.