Hällestadparet som får gammalt att bli som nytt
I ett stort gammalt trähus får Birgitta Andersson och maken Classe odla sina intressen. Vägg i vägg bedriver de varsin pysselverkstad.- Vi kallar det verkstad för det är så mycket som pågår här, säger Birgitta.
bild1: hantverknålar (behöver ingen bildtext) bild2 hantverksadel: Det hela började med en gammal mopedsadel. Och nu har Birgitta en egen textilverkstad. bild3 hantverkmoped: (behöver ingen bildtext) bild4 hantverkrum:
Foto: Fotograf saknas!
- Vi köpte huset för att
samla grejer i det, berättar Birgitta.
Vägg i vägg
Och här finns grejer, från golv till tak. Går Birgitta och Classe bara trappan ner så står de i sin alldeles egna verkstad. Där finns två rum vägg i vägg, två dörrar som leder in till olika verkstäder. Birgitta som syr och Classe som mekar.
Intresset för hantverk har alltid funnits där. Tidigare bodde de i ett hus i Hällestad, ett stenkast från sitt nuvarande hem. Men då både Birgitta och Classe tycker om att samla på sig en massa saker behövde de större utrymme. Under det första året fick verkstaden bara fungera som förråd. Men Birgitta ville använda huset till någonting mer, och gick som lärling hos en tapetserare 1989.
- Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av hantverk, berättar hon.
Ingen slump
Att hon blev intresserad av just möbelklädsel är dock ingen slump. Classe har alltid haft egen verkstad för veteranbilar och veteranmopeder vid sidan av sina riktiga jobb. När en av Classes kunder behövde laga sin trasiga mopedsadel fick Birgitta klä den. Och sedan dess har hon fortsatt. Birgitta visar ett par mopedsadlar som hon ska klä med galon.
- Att bygga upp en ny dyna tar tre till fyra timmar.
Men framförallt ville Birgitta klä möbler. 1990 öppnade hon sin verkstad och arbetade ett år själv i huset innan Classe öppnade sin veteranverkstad. 1996 flyttade de in i sin nya bostad.
Paret har arbetat länge för att få sin tillvaro som de vill ha den. Gammalt hör inte ihop med nytt. Så fort de får chansen åker de till veteranmarknader för att fynda nya gamla grejer och inspireras. Uppe på vinden fylls halva ytan av Birgittas textilgrejer, halva av Classes motorprylar. Birgitta berättar att många skakar på huvudet åt dem.
- Men det är ju bättre att göra i ordning gamla grejer så att de används i stället för slängs.
I Classes verkstad finns en hel vägg av gamla lådor med material och delar från 40- 60-talet. Han arbetade länge i samma lokal som Stigs cykel, fast med motorfordon.
97 mopeder
- Jag köpte upp allt från de gamla cykel- och mopedaffärarna i Finspång med omnejd när de stängde, berättar han.
Med sina 97 mopeder funderade Classe på att öppna museum istället. Men det blev en verkstad, och i den jobbar han dels med sina egna samlarobjekt, dels med beställningar. Per post.
- En del kunder vill att jag ska skaffa dator så att de kan se mitt utbud på Internet, men jag är konservativ. Vi har vanlig telefon, och där går gränsen.
Han har lovat sig själv att inte ta i nya material eftersom han tycker de är sämre än gamla:
- I dag är det bara plast och skit.
Birgitta samlar också, mest på puffdynor. Hon tycker det är smidigt att de har sina verkstäder så nära. Hon får hjälpa Classe då och då. Förr klädde hon in en del bilar.
- Jag fick till expempel göra cabskydd. Det var roligt, säger Birgitta.
Ryggen behöver vila
Hon brukade göra liknande större jobb, som att klä in soffor. Men nu har ryggen tagit stryk och behöver vila. Det får bli mindre jobb, som att göra stolsdynor, dockor, dukar och kuddar. Hon säljer också tyger. Verksamheten går bra, många kunder kommer igen och Birgitta ställer ut på en del hantverksmarknader. För Classe är dock vintersäsongen mindre lönsam.
De erkänner att de inte gör någon storkova på sina jobb, men det är inte heller drivkraften.
- Om pengar var det viktiga skulle jag sluta och söka ett vanligt jobb. Men här får jag göra det jag tycker är roligt, och det är det viktigaste. Jag kan inte tänka mig att göra något annat, säger Birgitta.
Så jobbar vi med nyheter