Tillgången på träkol var en flaskhals
När Wellam De Besch och Louis De Geer tagit över arrendet av Finspong inleddes ett intensivt arbete med syfte att så snabbt som möjligt öka brukets produktion.
Foto: Fotograf saknas!
I en annan äldre beskrivning av kolningen säger författaren, att de kol, som våra förfäder brände i sina milor höll en så låg kvalitet, att kolen "brann som halm i masugnarna". Det var därför de nya arrendatorerna i Finspong prioriterade sitt arbete med förbättring av kolningsmetoderna.I De Besch och De Geers hemland hade under 1500-talet utvecklats en ny metod inom kolarkonsten. De gamla urskogarna var nedhuggna och träden i den nya skog som växte upp var klenare än tidigare. Därigenom blev det möjligt att kola veden rest på ända. Antagligen gick det trögt för Wellam De Beschs folk att få våra östgötska förfäder att överge sitt invanda kolningssätt för att istället övergå till den vallonska metoden. Det finns ett intressant brev från en av Louis De Geers syskonbarn. Han skriver till sin onkel i Amsterdam och berättar hur omöjlig situationen blivit med den stora bristen på träkol i Finspong och de gensträviga bönderna i Hällestad, Risinge och Vånga.Stor del av invandrarna
De Geer och De Beschs lösning på problemet blev att värva kolare i det egna hemlandet och sända dem till östgötaskogarna där de med det goda exemplets makt skulle övertyga bergsbönderna om den nya kolningsmetodens överlägsenhet.En stor del av kontinenten invandrande valloner till Sverige under åren 1620 till 1650 bestod därför av kolare och skogsarbetare. En tredjedel av dem kom till Finspång. Nästan hälften var endera kolare eller skogsarbetare.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!