Semester på lantgård - en lånad oas i lugnet
På Backa Gård får sommargästerna lära sig lantbruk och att finna lugnet.
Amanda Lindell har alltid tyckt om djur och är glad att hon fått chansen att växa upp på Backa gård om somrarna. Numera bor hon till och med här själv några dagar när föräldrarna åker hem till Landskrona.
Foto: Fotograf saknas!
- Det går inte idag, de har gömt sig för regnet, säger Urban Eriksson och svänger runt på kryckan.
I elva år har han och hustrun Sylvia erbjudit turister att komma och bo på deras lantgård. Familjen Lindell är deras äldsta sommargäster. I tio år har de kommit nu.
Som ett extra barnbarn
Mamma och pappa åkte hem i lördags, men Amanda ska stanna kvar ensam på gården en vecka till.
- Jag trivs så bra här, säger hon. Om det är fint väder brukar jag dyka från klipporna
i Björklången och plocka blåbär och smultron. Och så har jag alltid tyckt så mycket om djur.
Amanda kommer från ett bostadsområde i Landskrona som hon beskriver som "fint, men väldigt vilt. Man kan inte vara ute efter klockan nio där". Och ingen lantgård finns på långa vägar. Amanda är glad över att hon har vuxit upp på Backa Gård, och Urban och Sylvia menar att de har fått ett extra barnbarn.
- Hon hjälper oss med så mycket! Hon har bra hand med djuren.
Ingen större vinst
Paret Eriksson har varit lantbrukare i ungefär 40 år. De inspirerades till att låna ut sin gård genom LRF och dåvarande lantbruksnämnden. Bland annat fick de möjlighet att besöka lantgårdar som redan tagit klivet fullt ut. Urban och Sylvia såg det först som ett extra försörjningssätt.
- Men det är ingen större vinst. Då ska man helst bo vid E4:an, säger Urban.
Men nu är de bitna, "annars skulle vi ha slutat för länge sedan".
På gården finns kor, kalvar, grisar, höns, katter och en vallhund. Gästerna hyr in sig på övervåningen i det stora röda huset och kan helt sköta sitt där. Den här veckan har Amanda fått flytta ner på Urbans och Sylvias våning, för övervåningen har precis blivit uthyrd till familjen Djurling från stockholmsförorten Järfälla. De har kommit för tredje året i rad. Traditionen är viktig.
Lugn och stillhet
- Jag fick själv vara mycket på lantgård som liten eftersom pappa arbetade med att rita kartor över skogarna. Jag har så många bra minnen från den tiden att jag vill ge detsamma till Daniel nu, säger pappa Tomas och nickar mot sonen Daniel, 4 år.
Daniel håller mamma Eila
i handen och säger att han tycker att grisarna är lite läskiga.
Intill familjens radhus i Järfälla finns visserligen lite skog och natur, men Tomas förklarar.
- Här finns lugnet och stillheten som är så värdefull.
Under den återkommande veckan på Backa Gård brukar de mest vara bland djuren. Förra året fick Daniel följa med för att hämta hö.
- Det har han pratat om hela vintern, säger Eila.
Ett beösk vid jul
Nu är det mest Urbans traktorer som hägrar. Daniel krånglar sig upp i den röda och provsitter med handen på ratten.
Urban och Sylvia har öppet året runt, men bara en gång har de haft besök vid jul. Urban visar den stora mörkbruna gästboken och foton av de två besökarna, en tysk och en chilenska. Boken är full av ritningar och hälsningar på alla möjliga språk. Om gästerna inte kan engelska, blir det en utmaning att kommunicera med varandra.
- Vi gestikulerar och gör oss förstådda ändå, säger Sylvia.
Men mest är det tyskar som kommer. Veckorna kryddas av besök från midsommarhelgen till augusti. Paret Eriksson kommer inte iväg speciellt mycket om somrarna. Men som Sylvia säger:
- Världen kommer till oss
i stället.
Så jobbar vi med nyheter