För Kerstin är broderiet guld värt

Hennes egen, som hon nyss fick av broderiakademin, glänser i äkta guld. Priset för bästa broderi - och det föreställer granar som skingras för vinden.
Stormen Gudruns härjningar.
Utanför fönstret i Jursla växer skogen, och tar inte slut förrän i Katrineholm.
- Jag tar mig tid, säger hon.

Mediterar
Om kvällen när tv:n står på tar hon fram sitt broderi. Kryper ner i hörnet med nål och tråd. Gärna till radio.
- Det är min meditation. Maken mediterar (på riktigt) och jag broderar.
I bokhyllan ligger storsäljaren. Nålbrev.
Inte sådana som flitiga händer sömmade i skolan, utan sådana som täckta av strutsäggskal hänger kring halsen.
Innovativ och kreativ. Knappar som inte går att knäppa. De pryder i stället bokpärmar och nålbrev.
- Det ska vara lekfullt, inte strängt och inrutat.
Hennes studio är sprängfylld. Tyger och garner till taket.
Somligt har hängt med sedan tiden i Afrika. Fem utvecklande år för FAO i Swaziland på 80-talet.
- Jag tycker om det grafiska och dramatiska i mönstren från Afrika. De har influerat mig.

Utvecklar stygnen
Svart och vitt. Mot sammet svart som natten lyser stygnen i vitt.
- Jag vill utveckla stygnen och göra dem fria, variera dem.
Hon nyttjar inte många typer, mest langett och flätsöm.
Totalt ointresserad av landskapssömmar säger hon:
- Det lilla stygnet roar mig.
Kerstin Sapire måste nästan tvinga sig att arbeta i färg. Och klä sig i färg.
Men det bor en målare under det vita håret och svarta koftan.

Brinner av lust
Hon siktade på, som hon säger, det konstnärliga. Blev textillärare i Göteborg och brinner av lust över eleverna vid Ektorpsskolan.
- Det är helt underbart; de kommer på rasterna och visar upp mössor och vantar. Att sticka sin halsduk med egna ränder är speciellt.
Haussen att sticka är enorm.
- Brodera är något som kommer. Absolut inte passé.
Förspilld kvinnokraft?
- Nej, nej, nej, underbart, ropar Kerstin.

Morsarv
Allt började med mamma Lizzie Larsson. Hon lärde dottern sticka och brodera. Fortfarande ställer hon ut stickat och nålbundet på Stadsmuseet i Norrköping.
- Man måste börja använda synergitrådarna tidigt.
Någon gång tänker Kerstin Sapire själv ställa ut. Men hon har sålt det mesta. Hon är inne i en spännande fas.
- Jag tror att jag kommer måla mer fritt på tyg.
Sina elever i åttan har hon inspirerat att först måla. När färgen flödar är det enklare att sy och förstärka detaljer.
- Det kommer ut massor. Ett tomt tyg kan vara skrämmande, som ett blankt ark för en konstnär. Man behöver inte kunna några stygn alls, det gäller bara att ha lust att uttrycka sig.
Hon säger att måla är förlösande och avdramatiserande. Man ska inte sy mönster ur böcker.
Själv lever hon som hon lär. Bläddrar bland linnet och sytrådar. Ja, vanlig tråd som duger till klädsömnad.

Taggad
Guldnålen sticker upp ur dynan - en fågel. Hennes uppgift är att skapa en ny dyna för nästa mottagare av den hedrande utmärkelsen.
Kerstin Sapire är taggad. Ögonen lågar när hon berättar om höstutflykten till London och fixstjärnor som Julie och Alex Caprara. Avantgardet inom broderi.Maria Waxegård

För Kerstin är broderiet guld värt

Hon sitter inte på nålar. Men Kerstin Sapire har ett bryderi. Hur ska dynan se ut för nästa guldnål?