Den psykedeliska trancemusiken studsar i bröstkorgen framför högtalarna. Många dansar med slutna ögon och nästan alla är riktade mot scenen där DJ:n intensivt skruvar på reglagen. De dansar inte i grupp, utan en och en. Det är mitt på eftermiddagen och solen står ännu högt på himlen. Ravefesten har redan pågått i ett dygn men dansarna visar inga tecken på att orken ska tryta inom en snar framtid.
- Man dansar loss och njuter av musiken, förklarar Tobias Johansson.
Han har åkt från Kalmar för att vara med på skogsfesten. Det här är inte den första ravefesten han deltar i, han börjar snarare bli veteran och har festat både runt om i Sverige och i Tyskland. Men han har även dansat hela nätterna på thailändska stränder och i Spanien. Han gör en jämförelse mellan en sådan här tillställning och en kväll på krogen.
- Dansen är nummer ett här, det är inga bråk. Drar man ut på en vanlig klubbkväll är det alltid någon som är för full och raggar på dansgolvet.
Men givetvis är även musiken viktig för att komma in i rätt stämning.
- Man behöver en snabb takt för att hamna i en trans. Man blir ett med musiken, beskriver han.
Svårhittat
För att komma fram till festplatsen krävs en stor dos tålamod. De slingriga skogsvägarna är långt ifrån breda nog för mötande trafik och inga skyltar längs vägen är till någon hjälp. Det är stort hemlighetsmakeri kring festen, ingen reklam har gjorts i förväg och besökarna får en personlig inbjudan. Att festplatsen är placerad så långt in i skogen är helt enkelt för att inte störa omgivningen och för att kunna festa ostört. Arrangörerna har fått tillstånd från markägarna att ha festen.
Ravefesten pågår konstant hela helgen och man räknar med omkring 500 gäster. Det är också så många besökare som behövs för att budgeten ska hålla.
Brinner för festerna
Tasso är en av arrangörerna och han har fixat sådana här fester i nio år. Han betonar att det inte finns några ekonomiska intressen bakom arrangemanget.
- Det här brinner jag för. Jag har förlorat mycket pengar men tänkt att folk har haft så roligt och fått minnen för livet.
Han har själv DJ:at sedan 1995. Musiken beskriver han som psykedelisk progressive och dark trance.
- Musiken är varmast i hjärtat, säger han och lägger en hand över den vänstra sidan av bröstet.
En vanlig fördom är att det förekommer en hel del droger på sådana här fester.
Det tycker Jakob Eklund från Uppsala är synd.
- Jag har hållit på med det här i tio år nu och aldrig känt behov av att ens testa.
Men Alexander "Speactra" Eriksson, även han från Uppsala, tror att det finns fog för de dåliga ryktena.
- Yngre människor tror att det ska vara så och då gör de så. Som jag ser det börjar fördomen besannas.
Se även klipp från You tube: