– I år har vi fem par i Östergötland. Antalet pilgrimsfalkar har sakta men säkert ökat, säger Lars Gezelius som till vardags arbetar som biolog på länsstyrelsen.
Han berättar att man tidigare märkt sju ungar i två bon – tre i det ena boet, fyra i det andra.
Visst finns risk att vissa människor plundrar falkbon, men bona kan även plundras av exempelvis mård, räv eller berguv. Just berguv är ett hot mot pilgrimsfalken.
Det beräknas finnas 350–375 par pilgrimsfalkar i hela landet. Många i norra Sverige samt på västkusten.
– Målet är 500 par till år 2020, säger Larz Gezelius som berättar att det fanns runt 1 500 par i början av 1900-talet. Jakt och senare miljögifter tog död på många falkar och i mitten av 1970-talet räknade man bara till ett 15-tal par i hela landet. Miljögifter som DDT och kvicksilver är inte ett lika stort bekymmer i Sverige i dag, men dessa gifter finns i Afrika dit flyttfåglar beger sig.
När de återvänder och blir falkföda överför de gifterna till falkarna.Men genom Projekt Pilgrimsfalk ser framtiden för falkarna ljusare ut:
– För att rädda genetiska anlag byttes falkägg mellan Sverige, Norge, Finland och Skottland, säger Lars Gezelius.
Pilgrimsfalken lägger sina ägg i klippskrevor, och vid ringmärkningen har Lars Gezelius hjälp av Fredrik Schlyter, fotograf från Norrköping som också är klättrare. Han spänner fast sig i den branta klippan och tar sig i två omgångar ned till boet. Högt ovanför cirkulerar falkungarnas föräldrar och utstöter oroliga läten.
Fyra ungar hittas i boet, alla hanar.
– Det är ovanligt med fyra hanar, säger Lars Gezelius och väger ungarna som är ungefär tre veckor gamla.
De väger runt 670–680 gram.
Pilgrimsfalkarna är trogna sin ”hemort” och återvänder år efter år till samma skreva. Paren är också trogna varandra och håller ihop under hela livet.
– De kan bli 12–13 år kanske, men den äldsta blev 17 år. I fångenskap kan de bli 20 år, säger Lars Gezelius.