”Jag kommer hem igen till jul”, sjunger Peter Jöback. Samma devis verkar gälla för de unga stråkmusikanterna i ensemblen Östgöta Kammarsolister. Efter att ha avverkat kulturskolor, musikgymnasier och kanske även en och annan musikhögskola, finns de nu i förskingringen. Men till jul bär det av hemåt. Detta har resulterat i en ny tradition: en annandagskonsert med klassiska förtecken. Igår var det tredje gången gillt.

Fyra olika nummer stod på menyn som var omväxlande i stil och uttryck. Rent generellt tycker jag att Immanuelskyrkan har lite av överakustik för evenemang av detta slag. Tror även att de 16 musikanterna hade mått bra av en dirigent vid vissa tillfällen.

Det klingade emellertid utmärkt om dessa unga musikanter. I den inledande ”Pianokvartett” i Ess-dur av Robert Schumann fanns det både attityd och ett oavbrutet flöde i gestaltningen och mycket energi hade lagts på det dynamiska. I ”Scherzot” bjöd de på ett mystiskt tassande för att i nästa sats kontrastera med långa linjer med lyriska drag.

Artikelbild

En av medlemmarna, Emmy Lindström, var mamma till ett uruppförande: ”Nu faller snö”. Detta korta stycke är en hälsning till hennes nyfödda barn och önskar vara ”vintrig och julig”.

Stilen kändes nyromantisk och den flirtade med filmmusik och svensk ton. Ensemblen musicerade både gungande och musikantiskt i en orkestersats som bjöd på förtätningar och förtunningar.

Violinisten Matias Malmqvist var solist i Bachs fantastiska ”Violinkonsert” i Ess-dur. Det dröjde ett tag innan den gemensamma andningen infann sig, men jag gillade solistens säkra och lite lågmälda tonspråk. Möjligtvis skulle orkestern hängt på lite i detta tänk.

Om ”Adagiot” läckert spelades fram som en meditation så blev den avslutande satsen mera robust. Malmqvist höll samman det hela fint.

Artikelbild

Tonsättaren Felix Mendelssohn skrev 13 stråksymfonier (sinfonior) under tre år från 1821, precis i brytningstiden till tonåren. Här fick vi höra den sjätte i Ess-dur. Detta är ingen stor musik, men här finns ett kreativt experimenterande med både formen och strukturen.

Kammarsolisterna musicerade friskt med en rejäl portion energi. Speciellt gillade jag den avslutande satsens reaktionssnabba musikaliska vändningar. Utmärkt!