Sjöviksvägen är lång.
Den är pulsen från E 4 till Strandvägen och är, som någon lite skämtsamt uttryckte det, Krokeks svar på den neonupplysta Strip i Las Vegas.
I alla fall 450 meter av den.
Där, längs den knappa sju kilometer långa boulevarden i Nevada, ligger exklusiva kasino och hotell på rad i en stad, som aldrig sover.
Här, vid stationen med namnet Kolmården i Krokek, ramas vardagen, som likt hela världen är så annorlunda i coronavirusets spår, in av ett par lokala pizzerior, två matbutiker, ett café, vandrarhem och en antik- och diversehandel i det vackert röda och klassiska stationshuset, men ett par frågor är mer aktuella än någonsin här.
När och om öppnar djurparken?
Inget vet.
Vad händer med sommaren i Krokek då?
Ingen vet.
– Vi lever alla i ett frågetecken just nu, säger Ica-handlaren Petter Fast, som är en smula stressad vid vårt besök.
– Du kan inte ringa lite senare i eftermiddag? Vi har en massa varor vi måste packa ner, ställa in i kylen och få iväg till våra kunder.
Vi följer dig under tiden.
Petter fyller kylen med färdigpackade påsar för leverans.
– Så här brukar det inte se ut i min kyl till vardags... Det är en annan tid i dag. Vi brukar inte plocka och packa påsar egentligen, men behovet av att få hjälp med sina inköp var stort.
I bakhuvudet, mitt i alla packning, rör sig en annan oro och stress.
– Djurparken är så viktigt för många av oss här. Påsken är egentligen startskottet för sommarens försäljning, men ingen vet hur vi ska hantera den. Det är svårt, säger Petter, som drivit butiken i två år.
– Frågan är också hur vi kommer vara och agera senare.
Vad tänker du på?
– Var tar sommarturismen vägen? Är folk lika sugna att ge sig iväg? Vad händer med Krokek och Kolmården om inte djurparken fortsätter vara det stora dragplåstret? Kan vår vackra natur och det havsnära räcka? Många frågor, men inga svar, menar Petter.
Stationshuset, som är ritat av Folke Zettervall, stod klart 1915, när järnvägssträckan mellan Nyköping och Åby invigdes. Huset var en viktig del av järnvägen och posten en bit in på 1960-talet innan verksamheten lades ner. I dag driver, sedan åtta år, Petronella Ekvall sin butik Kolmårdens Antik och Difversehandel i huset. Det är en tidsresa i sig att kliva in där och mötas av mycket.
– Det är lite antikt, lite inredning och lite egen design, som har utvecklats genom åren. Jag sysslar mest med möbler och lampskärmar. Jag har en liten verkstad här, säger Petronella.
Vad är trenden nu?
– Det går visserligen trender i antikviteter också, men jag följer verkligen inga trender. Jag kör mitt eget race. Det fungerar.
Året började bra, men hon har märkt en minskad försäljning de senaste veckorna.
– Jag vet inte om det beror på corona eller om det bara är själva säsongen. Jag brukar ha en dipp före sommaren, när folk börjar jobba ute i sina trädgårdar innan det tar fart igen. Många har ju sommarhus i området och tillsammans med gästerna till djurparken brukar det vara bra med folk här. Vi får se hur det blir, säger Petronella.
Är du orolig?
– Kommer inte djurparken ha öppet som vanligt kommer det säkert kännas av för många näringsidkare. Djurparken gör stor skillnad.
Mor och dotter Jessica och Smilla Tennisberg ska precis handla lunchpizzan, när vi kommer in på restaurang Delfinen i slutet av promenaden på 450 meter.
– Vi måste försöka stötta våra lokala handlare och butiker så gott det går, säger Jessica, som bor i Strömsfors.
– Det är oroande tider. Jag vet det, särskilt som egenföretagare, men konsekvenserna av om vi slutar leva nu kan slå ännu värre mot hela samhället. Vi måste försöka ta oss igenom det här tillsammans. Det är så, säger Jessica.
Morad Abbe, som haft restaurangen i tre år, får hjälp av sin kusin Samuel Abbe vid pizzaugn den här dagen.
– Min personal är sjuk och får inte komma hit. Samuel kunde hjälpa mig i dag, säger Morad.
Han ser bekymrad ut.
– Du vet... det är knappt någon som kommer hit längre. Jag har haft lite avhämtningar och så, men det räcker inte. Snart är sommaren här. Vet du om djurparken kommer öppna?, frågar han.
Nej.
– Jag lever på det vi får in mellan april och september. Det bär verksamheten hela året, men nu... Jag kan bara vänta och se. Vi får alla göra det.
Telefonen ringer.
Morad nickar, antecknar och säger "tio minuter" innan han lägger på luren.
I ett kort ögonblick var vardagen som den alltid har varit.